Man skulle kanske kunna befara, att den bredt sociala karaktären af studentlifvet under denna tid, skulle inverka menligt på det egentliga nationslifvet, men så är dock icke förhållandet. Snarare torde man kunna påvisa en utveckling i motsatt riktning. De många nya intressena tillförde nationen nya tillskott af andlig kraft; och hur långt man än kan följa förgreningen af studentsympatier och studentintressen, så äro dock fortfarande de handen starkast, som knyta medlemmarna af samma landskap ihop. Det är en omständighet, som af den förut lämnade framställningen faller klart i ögonen. Det är, att nationens inspektor icke längre kan sägas spela samma ledande roll som i forna dagar. Nationens ledande män äro numera icke dess inspektores utan ynglingarna och männen ur de djupa leden. Det patriarkaliska förhållandet mellan landsmän och inspektor är, om icke brutet, så dock i tydligt försvinnande. I öfverensstämmelse med nya tiders kraf tenderar också utvecklingen inom nationssamhället till själfstyrelse. För de många nya idéerna och rörelserna ägde professorerna själffallet mindre intresse, och kunde ej heller, så som de kanske understundom önskade, ägna sig åt nationslifvet. En annan härtill bidragande orsak är väl de täta inspektorsbytena. Efter Israel Hwassers brådstörtade afgång korade nationen teologie professorn Karl Jonas Almquist till inspektor. Han fungerade som sådan till sin år 1844 timade död. Efter honom valdes Otto Fredrik Tullberg, sångens och musikens vän, enkom skapad för ett inspektorat i sådana tider, också hjärtligt afhållen af sina landsmän; men hans ständiga, understundom årslånga
