sjungen, äfven om denna, Olof Thunmans »Här ligger landet» saknar den grandiosa lyftning, som onekligen så väl i ord som melodi präglar den förra. Nationssångens uppkomst är ett vittnesbörd om de nyvaknande lokalpatriotiska känslorna inom nationen. Den som gör nationssångerna till föremål för särskildt studium, skall genast finna den sträfvan till karaktäristik af hembygdens natur och historia, som genomgår dem alla. Samma känslokomplex torde ligga bakom nationsfanornas uppkomst. När fick Uplands nation sin första fana? Frågan är icke så lätt besvarad. Det finns i våra protokoll och handlingar inga uppgifter därom. I skildringen af det första skandinaviska studentmötet 1843 berättades ju, att nationernas fanor omgåfvo det altare, som var upprest i Carolinasalen vid hälsningsgillet. Men det förefaller otroligt, att samtliga nationer redan vid denna tidpunkt hunnit skaffa sig egna sidenfanor. Sannolikt är, att de vid detta tillfälle använda fanorna endast voro de målade fanor, som nationerna redan tidigt ägde. I Hjärnes bekanta Teckningar från Upsala akademi säges det,[1] att Uplands nation var den första, som af ortens och stadens unga damer begåfvades med en fana, och att professorskan Hwasser, »omgifven af blomstrande unga damer» öfverlämnade den med ett tal åt den uppvaktande nationen. Professor C. B. Mesterton, som 1872 mottog nationens andra fana, erinrar i sitt tal om den dag, den 30 april 1845, då nationen fick sin första fana, vid hvars öfverlämnande nationens dåvarande inspektor, professor Hwasser höll tal. Uppgiften angående år och datum kan ju vara riktig, äfven att Hwasser vid det åsyftade tillfället höll tal, men uppenbarligen felaktig är uppgiften om, att han gjorde det i egenskap af inspektor, ty det
- ↑ Rudolf Hjärne a. a., s. 177.
