gentemot den införda nekrologen uttala sin protest. I nummer 17 af samma tidning finns också följande protest intagen:
»Sedan Uplands nation tagit kännedom af den nekrolog, som uti Tit. tidning n:o 14 införts öfver framlidne brukspatronen Carl von Zeipel, hvilken i en lång följd af år dels såsom activ ledamot, dels såsom senior honorarius tillhört nämnde nation, får nationen, som anser denna nekrolog icke blott i allmänhet vidröra ämnen, hvilka för den offentliga kritiken borde vara fridlysta, utan jemväl i hufvuddetaljerna innehålla skefva och origtiga framställningar af den bortgångnes lif och verksamhet, härmed offentligen framlägga denna sin åsigt, jemte det nationen erbjuder sig att till nekrologens författare lemna de upplysningar, som till misstagens berigtigande kunna vara erforderliga.
Upsala den 26 febr. 1849.
På Uplands nations vägnar
Nu framträdde nekrologens författare, som befanns vara Palmblad själf, och genmälte häremot, att han kände von Zeipel, långt innan de tre nämnda herrarna ännu blifvit födda — och därmed basta.
Till Zeipels begrafning å Järlåsa kyrkogård sände nationen en deputation, anförd af förste kurator, samt en utvald sångkör. Nybom var också med och uppläste i nationens namn författade verser, hvari med hänsyftning på den svenska vitterhetens stora förluster under de sista åren den ståtliga strofen förekommer:
»Ja, tronerna i Nordens sång stå öde,
dess konungar och furstar äro döde.
flyttfåglarna ha börjat re’n sitt tåg,
med vingen, skimrande på nattlig våg,
