110
till ängder af en oförgänglig vår,
där skönheten ur blanka böljan träder
och i en helig fägrings tjusmakt går
och allt i ljus och sång och kärlek kläder.»
Vid Geijers begrafning i Stockholm 1847 lät sig nationen representera af E. B. Rhén, till hvars reseomkostnader en afgift af 16 sk. bco upptogs af hvarje närvarande landsman. För universitetets och studentkårens sorgefester öfver prins Gustaf, Geijer och Atterbom visade landsmännen ett lifligt intresse och deltogo i kostnaderna därför.
De forna nationsexamina ha, som vi af vårt föregående kapitel lärt känna, afskaffats, men under denna tid får man tack vare dåtidens urbota läroverksförhållanden en ny examen på halsen, och det den långt ifrån angenämaste, nämligen preliminaristexamen. Förhållandet var, att i nationen ägde vid denna tid äfven skolynglingar och privata studerande rätt att inskrifva sig. Det är klart, att för många af dessa nyligen från hemmet lössläppta ynglingar och gossar kom den akademiska friheten till användning på ett allt annat än lyckligt sätt. En ypperlig skildring af dessa preliminaristers lif och lefverne finns i A. W . Silléns hok, Det svenska studentlifvet i trenne perioder. Alltför sant hade också Nyboms tidning Studentbladet, då den i en af sina artiklar klagar öfver att »dessa preliminarister i ruset af den till öfvermått druckna akademiska friheten ej blott försummat sina studier härstädes, förslösat ordentliga kapitaler, råkat i vinglerier, dobbel och liderlighet utan äfven derigenom satt akademiens styrelse och nationerna i bekymmer. Dessa få nemligen inför allmänheten uppbära skulden för alla de okynnen, som preliminaristerna under det antagna namnet studenter utöfva». Preliminaristexamen
