sig af nationssalen. Det stackars fortepianot, som skulle göra musik till både mässor och danser, förbrukades snart, och nationen såg sig 1854 nödsakad att uppdraga »åt Herr Arpi vid hans förestående vistande i Stockholm efterhöra huruvida någon instrumentmakare derstädes befunnes villig att försälja till nationen ett pianoforte på de villkor, att tredjedelen af summan erlades kontant och det återstående på lämpliga betalningsterminer; samt tillika mot billig betalning inköpa nationens gamla piano, hvars reparerande landsmännen ej ansågo medföra samma fördelar som anskaffandet af ett helt och hållet nytt instrument». Ett nytt fortepiano blef också inköpt, och hur rädd man var om sin nya egendom, visar sig bland annat af en liten notis från samma år om att nationen förkastade C. R. Nybloms förslag om dess uthyrande. Erfarenheterna voro dyrköpta nog. Med både lös och fast egendom står för öfrigt nationen till tjänst. Det var icke bara nationssalen, som uthyrdes, utan äfven dess torftiga möblering. Till director Josephsons konserter och till promotionsbalerna utlånas nationens bänkar och de synnerligen eftersökta ljuskronorna. En år 1857 inköpt drogsamling, närmast afsedd för egna landsmän, utlånas äfven till andra studenter mot en afgift af 1 Rd. 50 öre i månaden.
Till nationens många förpliktelser som gårdsägare i staden hörde också en tid att åtaga sig kontrollpatrullering. Frågan om ordningens upprätthållande på Upsala gator nattetid har ju ständigt varit ett delikat spörsmål, icke mindre för den studerande ungdomen än för stadens borgare.
Det ligger i sakens natur, att vår nations häfder, äfven från denna period, bevara minnet af åtskilliga landsmäns odysseiska irrfärder på stadens gator nattetid. Vid vårt århundrades början och ännu långt fram i tiden
