Slutligen kommer det egentliga minnestalet. Hvem som författat det eller föredragit det är icke lätt att säga; måhända har det varit Daniel Hwasser. Talet påminner oss i rätt hög grad om de Dalinska kalottpredikningarna och är uppbyggdt öfver en kanonisk text hos Bellman.
»Din morgonsol brann sällan klar,
din middag blott en skymning var.»
Med sina många fyndiga alluderingar — t. ex. denna att Herr Landshöfdingen »med sådan skärpa uppfyllde sina åligganden, att det blef en spegel för alla», eller att han stod fjärran från alla partier »utom slädpartier» — eller, på tal om hans sinne för de sköna konsterna, att han rimmade endast i sin ungdom och för öfrigt »aldrig andades varmt för landets blomstrande utveckling» — måste det naturligtvis ha hälsats med omåttligt jubel, och
