128
litterära cenakel hopsamlades kärleksfullt dropparna från den föregående tidens litterära vårfloder, och skapades äfven åtskilligt nytt. De utrikespolitiska intressena, som vi sett skjuta upp under föregående period, ha stannat i brodden. 60-talets student såg åtskilliga ideal dö, som varit lefvande för hans äldre samtida, och dit hörde först och främst skandinavismen. Däremot börjar intresset för inrikespolitiska och sociala frågor att sakta skjuta skott inom studentvärlden. Den stora politiska fråga, som under året 1866 stod på dagordningen, nämligen representationsreformen, omfattades af de politiskt vakna studenterna med det lifligaste intresse och utlöste sig efter reformens genomförande i de varmaste bifallsyttringar och skålar för Louis de Geer, åtminstone inom vissa nationer.[1] Om så var fallet äfven på Uplands nation, veta vi icke, men att äfven här en begynnande, visserligen mycket svag och ofarlig radikalism var under uppsegling, visa oss de ryktbara debatterna om tidningen Fäderneslandet 1868, till hvilken vi senare återkomma. Det är egentligen endast på ett område, som traditionerna från 40- och 50-talet verka starkt, nämligen på nöjeslifvet, och det är framför allt en sida häraf, som under denna efterblomstringens tid når en oanad utveckling, och det är den teatraliska konsten, spexet. Spexet är, så att säga, den högre syntesen mellan 40-talets estetiska svärmeri och 60-talets mer kritiska och skämtsamma värdesättning häraf.
Efter dessa korta erinringar vända vi oss nu till Uplands nation och börja som rätt och plikt är med dess inspektor, professor Carl Benedict Mesterton. Under hela århundradet är Mesterton den, som innehar inspektoratet den längsta tiden. Vid ett tillfälle såg det emellertid ut,
- ↑ Sigfrid Wieselgren, Vårt Uppsalalif, s. 205.
