136
februari 1859 är den boströmska filosofien på tapeten. Respondent är S. Lindmark, och opponenter äro Claes Annerstedt och A. Schröder. Den första tesen lyder: Principen för den representativa statsförfattningen är statens sätt att alltid styras i enlighet med förnuftet. Staten kan nämligen ej antaga att förnuftet hos någon här i sinnesvärlden är, hvarken med afseende på vetande eller vilja, beständigt fullt aktuellt; man måste bestämma alla sina handlingar genom ett sorgfälligt sökande efter det rätta, till hvars finnande den representativa statsförfattningen är medlet. Den andra tesen: Af denna princip följer att den s. k. personlighetsprincipens tillämpning på representationen eller den lika rösträtten vid valen är i teoretiskt afseende grundfalsk. Den tredje tesen: Erfarenheten lärer äfven, att den i praktiskt afseende är i hög grad fördärflig.
Vid disputationen den 12 mars 1859 är A. Nyström respondens.
Af hans nio teser må det vara tillräckligt att erinra om ett par. 1) Vi sluta oss till deras mening, som anse Homerus hafva varit en historisk person och ensam vara författare både till Iliaden och Odyssén. 2) Den grekiska statsförfattningen i allmänhet och den atheniensiska i synnerhet bör mindre tjusa oss med sin glans än varna oss för sina olyckliga följder. 3) Har det onda en gång i tiden uppkommit, skall det ock en gång i tiden förgås. 4) Låt vara, att husagans afskaffande vid senaste riksdag i någon mån var motiverad af det sätt, hvarpå den i sista tiden blifvit tillämpad, men att vi därmed skulle hafva upphäft en oförnuftig princip i vår lagstiftning och infört en förnuftigare, förneka vi afgjordt. Vid talöfningen den 26 mars 1859 framlägger respondens Flemming nio satser, hvaraf vi omnämna några. 1) Skulle något språk kunna ersätta de gamla språken såsom
