166
1859 | 1882 | 1889 | |
Ville Gladenius | I. Nyström | Victor Åberg | E. Rönnblad |
Olle Sprättenberg | H. Holm | K. Sundström | V. Ericson |
Calle Spaderling | E. Verdier | W. Stoije | R. Lundmark |
Julle Toddén Upplänningar |
Alfr. Schram | V. Ekberg | Ax. Egerström |
Kapten Bomb, Villes morbror |
C. R. Nyblom | Arvid Afzelius | Knut Nyblom |
Jungfru Mina, Villes städerska |
Cl. Annerstedt | Cl. Åhfeldt | Gunnar Kant |
Janne Pilqvist, Vulgo Lunkentus, Villes borstis |
T. Brunnberg | H. Wallenberg | F. Öhrn |
Komplettera vi dessa namn med ännu ytterligare några såsom Aug. Stjernstedt, C. Laurentius Lindborg (död som collega scholae i Söderhamn 1876), Sixten Alm (död som borgmästare i Eskilstuna), Alfr. Magnus Pettersson, Hugo Hamilton och den förut nämnde Gotthold Wallin, så torde åtminstone de mest framstående spexspelarna vara nämnda, åtminstone hvad de tidigare åren af Mestertonska perioden angår.
Däremot måste vi försöka följa teaterväsendets vidare utveckling inom nationen och vinna ökad klarhet öfver vissa därmed sammanhängande frågor. Redan i föregående kapitel har en antydan lämnats om, hur teaterdirektörsämbetet växer fram inom nationen. Den till första spexet år 1858 tillsatta teaterkommittén skulle väl ha en ständig uppgift att anordna teaterföreställningar. Men samtidigt skulle ju den ene af klubbmästarne ha tillsyn och vård om teatergarderoben. Snart nog måste det ha visat sig, att den vägen icke var den riktiga, och man nöjde sig i stället med en klubbmästare och gjorde den andra till teaterdirektör. Den första, som beklädde teaterdirektörskapet, var Anders Gustaf Biberg år 1865. I Biberg lyckades nationen äfven få en lyckligt begåfvad spexförfattare. Hans namn knyter sig bland annat till en operabuffa: »Enkan Andersson», med däri inlagda