parodier på välkända operarecitativ. Tyvärr synes »Enkan Andersson» numera vara spårlöst försvunnen, och det har icke lyckats mig att få några tillförlitliga uppgifter om, hvem hon var. Troligen var hon släkt med den änkan Andersson, om hvilken en positivvisa från 1865 års stora karneval sjunger:[1]
»Slumrande i sömnen ljufva
ligger enkan Andersson.
An’te ej hur brotten rufva
hennes knut ej långt ifrån.
Der i natten tvenne bofvar
stämplande en gruflig sak,
slog kring stugan sina lofvar
då hon väcks af hiskligt brak.
Hon till ropa och till skrika:
Pelle, Pelle, statt mig bi!
för hon trodde di skull’ vika;
men di vikte inte di.
Visste nog hon ropte Pelle
baresta för skrämskotts skull,
Pelle var på annat ställe,
bodde i den tysta mull.
Därför de åt hotet skratta
pågå med sitt nidingsdåd,
Maja då en sabel fatta
och till fönstret sprang så bråd.
Hvem kan höra utan tårar
hvad hon i månskenet såg
der Altin med knäfvelborrar
stod med mordblick i sin håg.
- ↑ Julius Centervall a. a., s. 21.
