Sida:Uplands nation 1800-1914.djvu/195

181

hvilken nationen behöfver blygas. Nationen har under det förflutna fjerdedelsseklet burit sin fana högt och med ära, och den är nu lika värdig som då af den upländska qvinnans del­tagande — lika värdig nu som då att emottaga det verk af väna händer, som jag nu går att till nationen öfverlemna.
Landsmän! Fordom sömmade jungfrun i höganloftsbur gehäng och banér åt sin riddare, då han drog ut i striden för kung och land och han följde troget sitt banér till seger eller död. Än i dag är fanan en vacker symbol af det heligaste, det högsta, för hvilket mannen kan offra sig — fäderneslandet. Ty än i dag svärjer soldaten vid fanan trohet intill döden mot konung och fosterland.
Äfven I, mina unga vänner, ären soldater — stridsmän i sanningens och ljusets tjenst, som på andens fält skolen vinna segrar åt fosterlandet. Denna strid fordrar nog lika stora försakelser, lika stora offer af sina kämpar, som den materiella striden. Så svärjen då nu i Edra hjertan vid denna sköna symbol trohet åt det högsta mål, som kan sättas för den svenska studenten! Svärjen att kämpa en god kamp för sanning och rätt, för frihet och ljus, för tro och heder, för alla gamla svenska dygder!
Sen, Edert landskaps vapen, det gyllene riksäpplet, glimmar på skölden, krönt af korset!
Bären alltid detta sköna tecken högt, I Uppsvears ättlingar och glömmen aldrig att Edert land var Svea väldes vagga!