194
Till spexets oskrifna lag hör ju det groteska, det öfverförstorade. Det verkar med komiska medel, men det skall vara en komik ställd på hufvudet. Det rör sig med ett visst verklighetsinnehåll, med historiskt stoff, som ställdt i relationer till en ohistorisk miljö eller en absurd episod, verkar oemotståndligt skrattretande. Bara detta, att göra Sokrates till ordförande i fattigvårdsnämnden i Athén eller låta Horatius utbyta sin falerner mot Grönstedts punsch eller göra Cornelia till ordförande i midnattsmissionen på Roms gator verkar ju upp- och nedvända världen, och af sådana situationer skall det finnas många i ett välskrifvet spex.
I och med nittonhundratalets början upphörde det regelbundna spexspelandet inom Uplands nation, och dödsstöten fick Thalias ädla konst, när vederbörande förvaltningsutskott i nådens år 1902 försålde nationens gamla teater, scen, kulisser och kostymer, för summa summarum 75 kronor — till Folkets hus i Upsala. Visst var väl scenen något skröplig och kostymerna likaså, men ändå! Och ifall någon gammal medlem af det årets F.U. får läsa detta, så må han veta, att det funnits mer än en teaterdirektör, som läst en stilla vers öfver den handeln. Teaterdirektörssysslan finnes fortfarande kvar inom nationen, men dess innehafvare är en konung utan land och en kejsare utan rike. Någon gång sedan har väl spex spelats af upplänningar, senast år 1912 på Norrlands nation, då man gaf »President för en dag» eller »Und der Teufel lacht dazu».
I samband med spexet och mårtengåsfirandet utkom också understundom en s. k. spexgris af trycket. Ja, den trycktes verkligen ibland. Det i nationens arkiv bevarade första numret år 1894 af »Sus» — den hette så — presenterar sig själf på följande sätt:
