Hoppa till innehållet

Sida:Uplands nation 1800-1914.djvu/213

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
199

Analogierna visa onekligen en myckel hög uppskatt­ning såväl af kuratorsuppgiften som af nationen.

Zamores närmaste efterträdare blef J. A. M. Sundvallson, till hvars namn knyta sig åtskilliga till nationen gjorda donationer. Det är också han, som skänkt nationen dess valurna och rikt utsirade fanlåda. Sundvallson var kurator endast en kort tid. Han afgick redan efter en termin och fick till sin efterträdare under nära fyra år Aug. Åkerlindh, en man hvilken både inom Uplands nation och Upsala studentkår som dess ordförande nedlagt ett hängifnare och trognare arbete än kanske någon annan. Ville Uplands nation pryda sin sal med förteckningen på dem bland hennes kuratorer, som arbetat mest och hängifnast för hennes höga mål, så lider det intet tvifvel om, att Aug. Åkerlindhs namn då skulle söka sig en plats bland de förnämsta.

Vår nation var för öfrigt under nittiotalets första decennium lyckligt begåfvad med framstående och repre­sentativa kuratorer. Åkerlindh efterträddes af Edvard Ahlner (ht. 1894 — vt. 1896), W. Kant (ht. 1896 — ht. 1897) och David Blomqvist (vt. 1898 — ht. 1899). Till dem alla torde vi senare få anledning återkomma.

Ännu måste ytterligare några ord ägnas åt nationens nöjeslif. Obligatoriska voro under dessa år landskapssexorna. De höllos oftast hemma på nationen; dock var det af ålder brukligt, och är så än, att sexorna efter vår­terminens sista landskap höllos på Flustret. Hur länge skall man icke minnas dessa oförgätliga, sköna majaftnar nere på Flustret! Allt hvad en upsaliensisk vårkväll ägde vackrast och vekast gömmes i sådana minnen. Man kom tågande dit ned med fanan i spetsen, just som Kristinaklockan ringde till vesper, de hvita furstliga svanarna gledo ljudlöst fram öfver Svandammens mörka vatten, vattenfallet vid Islandsbron spelade och lekte i den tysta