14
ibland, t. ex. vid vissa festliga hyllningar och akademiska fester uppträda gemensamt som en enhet. Den själfskrifne oratorn vid sådana tillfallen var upplänningen Carl von Zeipel. Han var därför, kan man säga, studentkårens själfskrifne ordförande, innan ännu någon kår fanns; och hade den vid denna tid hunnit konstituera sig, så lider det intet tvifvel om, att just Carl von Zeipel blifvit dess förste ordförande. I denna egenskap representerade han emellertid studentcorpsen vid flera tillfällen. Bekant, särskildt genom Atterboms vackra skildring[1] är hans uppträdande vid studenternas fest för Kronprins Oscar på Oscarsdagen 1819. För Uplands nation var Carl von Zeipel, äfven »Lingonbackus» kallad, dess allt i alla under hela sin Upsalatid. Osjälfvisk och uppoffrande gaf han den mycket af sin bästa tid och sina krafter; dess outtröttlige poet, som vid alla upptänkliga tillfällen strängade sin lyra till dess tjänst. Zeipel gaf oss vår första nationssång: »Marche för de studerande af Uplands nation vid Upsala Kongl. Academi» (»Hur skön kommer aftonen, molnfri och glad») med musik af Ekeberg.[2] Zeipel inleder sångens århundrade i Uplands nation, och bakom honom skymta redan Johan Nybom, C. R. Nyblom, Tycho Tullberg och många andra. Äfven sedan Zeipel lämnat Upsala och etablerat sig som jorddrott på den i Järlåsa socken belägna gården Lingonbacka underhöll han med nationen lifliga förbindelser. Som senior kvarstod han ännu länge i studentkatalogen och uppflyttades år 1826 i hedersledamöternas rad. Sällan försummade han de festliga samkvämen på vår nation, och han blef med tiden en traditionell figur på majfesterna. »Hans själ hade ett skaplynne, hvars ungdomlighet innehöll
