begagnas». Ändock var vid denna tid Atterbom ordinarie medarbetare i tidningen.[1]
Det officiella språket inom nationen var fortfarande latinet. Äfven inspektorstalen synas ha hållits på latin. De under samma tid så yppigt florerande svenska talöfningarna inom Uplands nation saknas här fullständigt. Först 1828 beslutar nationen, att stud. Gustaf Anjou skulle uppträda som orator vid nästa landskap »i hvilket ämne som helst». Orationen gick af stapeln den 5 juni 1829 »i ett ämne ur svenska historien, hvarför 'talaren’ erhöll en utmärkt men ock ärligt förtjent tacksägelse af Inspector». De latinska disputationerna drefvos desto mer, hvarje lördags eftermiddag, men tydligen utan att omfattas med någon större sympati från landsmännens sida. Att utsedde respondenter och opponenter skolkade hörde ingalunda till sällsyntheterna. Juniorsexamen företogs här på enahanda sätt som i de tidigare bestämmelserna för samma examens undergående i Uplands nation, endast med den skillnaden, att den latinska kriaskrifningen först senare infördes. Att en nation med en så exklusivt antik karaktär som Roslags skulle, enligt tidens fordringar, med största beredvillighet afleverera de nödiga hyllningarna för »tronen och altaret», är ju klart. Också får ingen tilldragelse, vare sig väntad eller faktisk, inom konungahuset passera, utan att också Roslags nation presterar sin tribut till det allmänna rökoffret. Sålunda håller en landsman Collnér den 9 april 1800 »en ganska vacker oration» med anledning af konungaparets kröning och på landskapet den 10 nov. 1802 utsågs en annan landsman att vid nästa landskap »orera i anledning af det tillkommande kungliga barnets födelse». Äfven till de i universitetsstadens lif djupt ingripande händelser, då en ärkebiskop blifvit utnämnd eller med döden afgått, utsträckte
- ↑ Gustaf Ljunggren, Svenska Vitterhetens häfder IV, s. 93 f.
