hörande fråga var äfven den om bästa afskedet åt Fjerdhundra nations vaktmästare, Nordgren. Sedan landsmännen haft frågan före bestämdes, att Nordgren fortfarande skulle erhålla de s. k. terminspenningarna af de landsmän, som vid sammanslagningen voro inskrifna i Fjerdhundra nation, så länge dessa vid akademien vistades.
Denna lilla notis kastar belysning öfver nationens förhållande till sin vaktmästare. Vi kunna lämpligen i detta sammanhang komplettera den med ytterligare några korta erinringar. I äldsta tider benämndes sysslans innehafvare nationskarlen eller nationsdrängen, senare nationsbetjänten och vid vår tidpunkt nationsvaktmästaren. Redan i dessa namn ligger ju en antydan om de förändringar i socialt afseende, som sysslan genom tidernas lopp genom gått. Nationsvaktmästarens hufvudsakliga göromål torde vid denna tid ha bestått i att till landsmännen bära omkring tidningar och bref samt kalla till sammanträden. Han var »den farende svend» inom nationssamhället. Sysslan var väl icke så öfver höfvan kräfvande, men så voro icke heller inkomsterna däraf så lysande. I Roslags nations protokoll af 5 november 1825 heter det: »Anmältes af Curator, att tiden nu vore inne, då nationsvaktmästaren åter borde hafva af nation en surtout; nationen beviljade honom icke allenast denna, utan på Curators proposition, äfven ett hufvudplagg, hvilket blef en nymodig mössa af blå färg». Den 11 mars 1826 beslöt samma nation »att vaktmästarens s. k. skopenningar hädanefter skulle ökas till 1: 16 B:co pr man för hvarje termin». Att lönen icke endast utgick in natura utan äfven i kontanter framgår af följande protokollsuppgift:
