36
»Föreslog Curator att som nu alla varor, som tjena till lifvets uppehälle, på ett oerhördt sätt mot förra året stigit, nationen skulle täckas bevilja det nationsvaktmästarens vanliga arfvode ur nationens kassa hädanefter må i bancomynt utgå och således med 4 Rd B:co hvarje termin utgöras i stället för de hittills vanliga 4 Rd. Riksg.»
Härmed var den så länge åstundade föreningen mellan Uplands och Fjerdhundra nation ett faktum. Troligen gjordes äfven vid samma tillfälle försök att få Roslags nation med, ett försök, som strandade och först några år senare blef verklighet. Glädjen och belåtenheten öfver den skedda föreningen skiner nog så klart igenom. Om man på något mer festligt sätt celebrerade den glada händelsen veta vi ej, men troligt är, att så skedde under dessa majdagar 1823.
Landsmannabröderna från Fjerdhundra kände sig tydligen genast från början fullkomligt hemmastadda i sin nya nation, och åtskilliga af dem kommo strax att bli förgrundsfigurer i nationens lif. Så skedde med dess kurator Svante Jacob Callerholm och med tjugoåringen Lars Anton Anjou, hvars namn vi sedermera mer än en gång skola möta.
Härnäst öfvergå vi till den vid denna tidpunkt aktuella egnahemsfrågan inom nationen. Bostadsfrågan hade för Uplands nation liksom för öfriga studentnationer varit den mest svårlösta af alla. Som förhållandena då voro, måste nationen föra en fullkomligt ambulerande tillvaro. Och äfven om nationens tillhörigheter inskränkte sig till det minsta möjliga, dess fiscus och en del böcker, så måste dessa ständiga flyttningar från den ena kammaren till den andra verka fullkomligt upplösande på allt hvad ordnadt nationslif heter. Det är alldeles omöjligt att följa nationen på dessa sannskyldiga irrfärder i gator och gränder. Vid sekelskiftet och till 1802 hade nationen sin
