lyckades man till Västmanlands-Dala nation försälja den förut inköpta tomten för ett pris af 633 Rd. 16 sk. B:co. Vidare gick man i författning om, att till alla nationens forna ledamöter utsända en tryckt begäran om frivilligt understöd. Denna subskription fortgick till 1834 och inbragte utom studenternas bidrag en summa af 3,816 Rd. 32 sk. B:co.
Det är säkerligen af stort intresse för nuvarande medlemmar af Uplands nation att få reda på, hur nationens hem i dess första början ledde sig. Men tyvärr saknas nästan alla uppgifter därom. Och någon bild af gården har, mig veterligt, icke heller till denna tid blifvit bevarad. Vid adertonhundratalets början var den lilla tomten styckad i åtminstone tvänne gårdar, möjligen flera.[1] Den ena låg utmed Lutgränden och ägdes af svarfvarmästaren Peter Strandman. Utmed gränden låg ett tvåvånings trähus och en del smärre uthusbyggnader. Den andra gården, som låg utmed S:t Johannesgatan, ägdes af bokhandlaren, docenten Silfverstolpe, Juntans bekante stiftare och värd, och öfvergick i december 1800 i kapten Axel Goës ägo. Längre fram synas de bägge gårdarna hafva sammanslagits under gemensam ägare. Vid den stora brand, som 1809 öfvergick Upsala och lade större delen af Fjärdingen i aska, blefvo äfven dessa gårdar lågornas rof. Men ur askan reste sig snart, eller 1811, Strandmans nya hus, ett stenhus utmed S:t Larsgatan om två våningar. På den väl afröjda tomten uppfördes äfven sex andra smärre trähus. En byggnad uppfördes utefter Johannesgatan af korsvirke, en annan utmed Lutgränden, dessutom mältbodar, stallar och fähus. Tomten var omgifven af plank med tvänne inkörsportar. Sålunda såg gården ut, när den förut nämnda Strandmans arfvingar
- ↑ Carl M. Kjellberg, Uplands nations hus, i Från Upländsk bygd, s. 105 och 7.
