84
kunna sättas i fråga, om det öfverhufvud taget förekommit så mycken sång i Upsala som nu. Och när en nation som vår fått namn om sig att vara förstklassig i fråga om sina sångprestationer, kan man förstå, att den icke sparats. Det var ju också serenadernas gyllene tid. Särskildt under vårarna, då i samband med promotioner och vårfester en mängd systrar och »kusiner» hade infunnit sig i studenternas stad, fingo omtyckta serenadsångare ligga i.
Upplänningarna torde i det fallet icke stått andra nationer efter, helst som hembygdens nära belägenhet låter oss förstå, att de kära »kusinernas» besök kommo tämligen ofta. Vidare hade man de många uppvaktningarna med sång och tal för gamla landsmän, enkannerligen f. d. kuratorer och tjänstemän, som blifvit prostar eller hofpredikanter eller rent af professorer, hvilket icke så sällan inträffade. 1840 hade man t. ex. en sådan uppvaktning för C. A. Hagberg vid dennes afresa till Lund. Icke så sällan förekommo också sånguppvaktningar för prins Gustaf utanför prinshuset i Bäfvernsgränd, hvarvid det sällan aflöpte, utan att sångarna inbjödos på punsch och cigarrer af den unga fursten. Dessa uppvaktningar voro af landsmännen synnerligen högt skattade.
Johan Nyboms namn har åtskilliga gånger blifvit nämndt i denna skildring. Och det med rätta. Han var skalden par préférence i 40—50-talets Upsala och beundrades oerhördt, om icke som människa så dock som skald. Det firades väl knappast någon högtidlighet inom den akademiska världen eller någon större begrafning eller bröllop inom den borgerliga, utan att Johan Nybom var med och förtjänade sin välbehöfliga långschal (100 daler). Nybom var Upsalabarn och föddes den 8 december 1815 i det gamla tullhuset vid Vaksalatullen, där fadern delade sin tid mellan skomakeriet och
