Den här sidan har korrekturlästs
112
fast om nosen på sin häst för att hindra den från att gnägga.
En stund därefter hörde han, hur Estella red förbi i spetsen för sina gendarmer. De hade mycket bråttom, och ljudet av hästarnas trav dog hastigt bort.
Jim Blasco steg åter ut på den breda vägan och satte sig upp i sadeln för att rida tillbaka till lägerplatsen.
»Nej», mumlade han för sig själv, »den där stackars uslingen kan nog inte lära sig poker heller!”
