XIII. En man — ett ord.
När general Salandra såg sig tvungen att uppge förföljandet av gendarmerna, vände han tillbaka till den plats, där han lämnat några av sina män att bevaka styrman Bill och Willy.
Han var mörk och bister i hågen. Gång på gång hade han gäckats i sina ivriga bemödanden att få tag i den värdefulla kartan, och nu var han längre bort från målet än någonsin. Men han var ej den, som släppte taget så lätt.
Hans första åtgärd blev att låta visitera fångarna.
Visserligen trodde han styrman Bill på hans ord, att Jim Blasco från Texas tagit med sig kartan, men i denna svåra sak ansåg han nödvändigt att ej försumma något försiktighetsmått.
Han hade stigit av hästen, men var ej närvarande vid visitationen. Han hade ej lust att byta ord med den slagfärdige gamle sjömannen och guldgrävaren just nu.
Med händerna på ryggen gick han fram och tillbaka ett stycke därifrån. Det syntes tydligt på honom, att han var ytterst upprörd, och att hans hjärna arbetade förtvivlat på att finna ett sätt att lösa de nya svårigheter, som uppstått genom att Jim Blasco undkommit.
Styrman Bill fogade sig beredvilligt i att bli undersökt inpå bara kroppen, och han uppmanade Willy att göra sammaledes. När alltsammans var över, och de
8 — Upp med händerna!
