120
»Det påstås, att styrman Bill aldrig brutit sitt ord. Det är ett stort beröm, och det är mer, än man kan säga om de flesta här i landet.»
»Alldeles riktigt», instämde Bill. »Jag skulle kunna nämna ett alldeles färskt exempel…»
»Avbryt mig nu inte, utan hör på mig till slut. Jag vet alltså, att om ni sagt en sak och givit ert ord, så kan vem som helst lita på det… till och med en simpel stråtrövare, som ni kallar mig. Är det inte så?»
»Hm, det har nog sin riktighet», svarade styrman Bill, »men…»
»Nåväl», avbröt honom banditanföraren, låt mig nu gå vidare. Jag kan försäkra er, att jag skulle ha låtit er gå nu utan vidare, om jag lyckats fånga Jim Blasco från Texas. Jag tvivlar inte ett ögonblick på, att han lyckats klara sig från den där stackaren Pablo Estella, och man kan också ta för givet, att han inte släppt ifrån sig kartan.»
»Alldeles precis, instämde styrman Bill. »Den gången gissade ni inte så galet, general.»
»Jag räknade emellertid med hans obekantskap med trakten här och hoppades kunna fånga honom vid vadstället», fortfor Salandra. »Nu har jag emellertid fått visshet om, att det inte lyckades…»
»Jaså»», utbrast Bill intresserad. »Men han kanske inte har hunnit fram än», tillade han.
»Nej, jag såg honom själv i morse. När jag kom ned till vadstället, ropade han till och med åt mig från en höjd i närheten och skrattade åt mig.»
»Hm, det är så likt Jim Blasco från Texas», mumlade Bill. »Jag märkte från första stund, att han är en smula anlagd för teatereffekter.»
»Jag lät naturligtvis genast sätta efter honom», fortfor Salandra, »men han var som uppslukad av jorden. Vi kunde inte få tag i honom.»
