Hoppa till innehållet

Sida:Upp med händerna 1945.djvu/137

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

XV. Styrman Bills metod.

»Vi måste stanna här», sade styrman Bill, då de kommo fram till vadstället. »Det finns vattenfall längre ned…»

»Har inte tänkt fara längre», svarade Jim Blasco och hoppade ned i det grunda vattnet. »Jag tänkte visserligen först, att man kunde komma till Vuarico den här vägen, men jag har hört talas om fallen, och för övrigt så tycker jag inte om vatten. Det kan passa för en sjöman som du, Bill… jag håller mig helst på landbacken. För resten har jag en överraskning i beredskap åt er…»

»En överraskning», upprepade Bill »Vad då?»

»Kom med i land få ni se», svarade Jim med mystiskt leende min.

De gingo i land efter att ha låtit trädstammen dansa vidare utefter strömmen.

»Jag måste medge, att jag är bra nyfiken», sade styrman Bill, då de gingo in bland klipporna. »Det måste vara någonting alldeles extra, som skall kunna överraska mig i dag. Det var på ett hår när, att jag blivit hängd, och en större överraskning än den, jag erfor, då jag blev räddad i sista ögonblicket, kan inte tänkas. Jag vill inte tacka dig, Jim», fortfor han allvarligt. »Man kan inte tacka för en sådan tjänst.»

»Åh, det var bara betalt kvitteras», svarade Jim i samma glada ton som förut. »Du har räddat mitt liv en gång förut, nu var det min tur, det är alltsam-