132
Efter en stund voro de nere vid floden. Jim sprang utefter stranden med de andra tätt efter sig.
»Här ha vi båten», sade han och stannade framför en kullfallen trädstam, som låg i en liten dunge ett stycke från stranden. »Bara den nu inte är alltför rutten! Vi måste i alla fall försöka… hugg i!»
Med förenade krafter lyckades de tre flyktingarna släpa den stora och tunga trädstammen ned till stranden och sköto ut den i vattnet.
»Så där ja», sade Jim, »det går bra! Vi sätta oss gränsle över den, och sedan ge vi oss i väg. Bara vi kunna hålla balansen, så går det nog bra. Tur att kronan finns! Den hjälper nog till.»
Få ögonblick därefter dansade trädstammen ut på floden. Det gick med svindlande fart.
»Bravo», utbrast Jim och kastade en blick bakom sig, just som de passerade en krök av floden. »Salandra har kommit för sent… nu vet han inte, vart vi ha tagit vägen!»
