Sida:Upp med händerna 1945.djvu/24

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

20

här i landet måste man kunna hålla tand för tunga, om man skall komma någon vart. För resten», tillade han och vände sig mot Jim Blasco, »så skulle jag inte ha dragit hela den här historien i ert ställe…»

»Varför det?»

»Det är inte klokt att tala om, att det finns en rik guldfyndighet, som ingen annan kan få reda på än den, som har den där kartan. Det är ju möjligt att den är otydlig, men för den, som känner förhållandena här…»

»Jag begriper», avbröt honom Jim. »Tack för rådet… man skall inte klaga över, att en människa är välment. Men den saken har inte någon betydelse, numera…»

»Varför det?»

»Därför att Jim Blasco från Texas tagit sig an den här saken», svarade korsikanen stolt. »Vi äro kompanjoner nu, och lita på mig… gossen skall få sitt arv, det står jag för.»

»tHm», brummade Bill, »man skall inte ropa hej, förrän man är över bäcken.»

»Jo, det är just, vad man skall… det kan ni slå er i backen på, old boy», svarade Jim Blasco och höjde sitt glas. »Hur skall man kunna hoppa över några hinder, om man inte får tjoa ett slag. Tjohej!»

»Hm… hur skulle ni ha burit er åt, om ni inte haft den turen att få tag i Pedro här? Då hade ni ju inte haft någon nytta av hela det här uppträdet.»

»Skulle vi inte?» frågade Jim Blasco och satte ifrån sig glaset för att tända en stor och tjock cigarr, som han tog ur en låda på disken. »Visst hade vi haft nytta av det.»

»Hur då?»

»Jo, då hade vi åtminstone fått reda på, att han inte fanns här.»

»Som om det vore någon glädje med det!»