på. »Det fägnar mig ofantligt att ha fått göra er bekantskap, mr Jim Blasco från Texas. Jag har lyssnat till er intressanta historia och haft mycket nöje av den, det måste jag erkänna. Jag tycker om er, och det är orsaken, varför jag skonar ert liv. Ni är annars en farlig karl, som jag nog gjorde rättast i att befria mig ifrån, innan jag lägger vantarna på Galne Johns gruva.»
»Vad skall ni med den att göra?» svarade Jim lugnt. »Ni… en simpel stråtrövare! Även om ni tar hand om kartan och lyckas få tag i platsen, så misstänker jag, att ni inte gärna får bearbeta fyndigheten i fred. Ni har övertaget nu, det erkänner jag… men varför inte nöja er med, vad ni fått och låta pojken vara?»
»Hm, en simpel stråtrövare, sade ni, min bäste mr Jim Blasco från Texas. Det märks, att ni inte känner till den här trakten ännu, och därför vill jag förlåta er för den här gången. Hallå. där borta», fortfor han och pekade med revolvern på saloonens innehavare, »tala om för den där gynnaren, vem jag är.»
»Don Miguel Salandra, den store generalen», svarade värden på stället och bugade sig med uppsträckta händer.
»Och ni styrman Bill, ni har ju varit här länge nog för att känna till, vad jag kan. Vill ni säga er nyförvärvade vän, vad ni tror om mina möjligheter att ta vara på en guldgruva?»
»Hm, det tror jag nog», brummade Bill. »Jag skulle vara frestad att säga, att ni är Hin Håle själv…»
»Tack så mycket för komplimangen», sade banditanföraren skrattande. »Jag begriper, att ni tycker, att det är underligt, att jag kan känna till historien med kartan. Det är ändå inte så märkvärdigt. Om mr Jim Blasco från Texas varit lika klok, som han påstår, att han är, så skulle han nog ha lagt märke till vissa om-
