Sida:Upp med händerna 1945.djvu/28

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

24

ständigheter här utanför, som förmått honom att gå mera försiktigt till väga. Han skötte sig visserligen ganska galant i början. Alltsammans var så dramatiskt och spännande, att jag inte kunde förmå mig att avbryta föreställningen. Och när jag såg, hur galant det gick för honom, tänkte jag, att han gärna kunde få utföra grovarbetet, innan det blev tid för mig att skörda frukterna. Men när han sedan bar sig så underligt åt, blev jag nyfiken, och när han till sist lovade att berätta en intressant historia, så tyckte jag, att det var trevligt att vänta och höra på. Det var också en intressant historia, det måste medges. Jag får tacka för en angenäm afton. Men general Salandra är inte otacksam. Jag vill också bidra till underhållningen i kväll, innan jag går. Vidare är jag inte obillig. När det nu gäller att ta hand om Galne Johns guldgruva, så erbjuder jag mig att bli den tredje kompanjonen i bolaget. Ni, mr Jim Blasco från Texas, och ni, unge Foster, skola få var sin andel i gruvan, när vi hitta på den. Jag vill göra er det anbudet, men jag gör det bara en gång. Ni skola svara omedelbart inför alla dessa hyggliga vittnen, så att alla kunna se, att det går regelrätt till. Svara ja eller nej, vill ni slå er tillsammans med mig?»

»Det är märkvärdigt, vad folk här i landet, kommer med underliga frågor», svarade Jim. »Om det nödvändigt skall krävas ett svar på en så tokig fråga, så kan jag svara för båda… så pass mycket känner jag redan Galne Johns son. Och det svaret är, att vi inte vilja ha med stråtrövare att göra. Ni kan skjuta ned oss, om ni vill… det blir bara en anledning till att hänga er, när er stund kommer, men försök inte att ställa er in bland hederligt folk. Det lyckas inte…»

Banditanföraren skrattade.

»Sannerligen tycker jag inte riktigt bra om er?»,