34
»Säg åt era karlar, att de skola lyda mig… om de inte göra det, så blir det som jag sagt. Nå… är det jag, som har befälet?»
»Ja», pressade hans offer fram mellan tänderna.
Gendarmerna hade inte gjort en rörelse. Lika väl som sin förman hade de klart för sig, att detta var blodigt allvar.
»Ni hörde, vad han sade», återtog Bill. »Jag för befälet. Stig åt sidan från dörren och ställ ifrån er gevären.»
Befallningen åtlyddes omedelbart.
»Giv akt! Helt om!» kommenderade styrman Bill.
Gendarmerna lydde.
»Armar uppåt sträck! Så där ja, nu äro vi färdiga. Res er nu upp, min gode löjtnant, och sträck upp händerna. Sedan följer ni efter mig… hela tiden samma avstånd.
Baklänges närmade han sig dörren, medan polislöjtnanten följde efter. Ingen av den nyfikna hopen där utanför gjorde en rörelse för att ingripa i den egendomliga scenen.
När Bill kommit över tröskeln, slog han blixtsnabbt igen dörren efter sig och försvann bland den skrattande folkmassan där ute i mörkret.
