64
nit hämta sig något, »att ni är en duktig karl. Ni har övertaget nu. Jag erkänner mig besegrad. Vad tänker ni nu göra?»
»Det säkraste vore nog att skjuta ned er», svarade Bill. »Jag misstänker, att många skulle tacka mig för det. Men jag vill vara rättvis… ni har på sätt och vis varit hygglig mot oss, och därför skall jag ge er en chans.»
»Vilken?»
Bill tvekade några ögonblick, innan han svarade.
»Fastän ni är en bandit och stråtrövare», sade han slulligen, »så är jag böjd för att tro, att man kan lita på ert ord. Ni har också er stolthet, och ni är hundra gånger mera värd än den lille polislöjtnanten, som jag gäv en liknande lektion i går. Honom skulle jag inte lita på, men med er är det en annan sak. Om ni därför vill ge mig ert ord på, att igen av er lämnar den här platsen på en timmes tid, så har ni räddat ert liv.»
»Det lovar jag», svarade Salandra, och jag tackar er. Salandra bryter aldrig sitt ord, det skall ni bli varse, Men sedan?»
»Ja, sedan får ni göra, vad ni vill. Ni kan ju sätta efter oss, om ni har lust. Ni kan låta bli, om ni har lust. Jag vill inte förödmjuka er genom att avtvinga er ett löfte till. Det kan räcka med det här.»
»Ni är en hedersman, styrman Bill, sade Salandra. »Jag skall inte glömma det här, lita på det. Om ni hade begärt, att jag skulle avstå från Galne Johns gruva, så hade ni inte fått mitt ord… jag är inte heller den, som släpper taget. Förr hade ni fått skjuta ned mig på fläcken. Men om vi i fortsättningen skulle råka ut för en ny situation med ombytta roller, så skall jag inte visa mig otacksam.»
»Tack för det», sade styrman Bill »Men jag tror nog inte, att det kommer att ske. Jag kan också hålla
