Den 4 December 1855.
Närvarande:
| Borgmästaren, Herr Assessorn G. F. Asker; | ||
| Rådmannen: | Herr | G. Kahnberg; |
| ” | ” | A. G. Rudling; |
| ” | ” | C. Seipel; och |
| ” | ” | A. Elfström. |
Undertecknad förordnades föra protokollet.
Jemlikt beslut den 27 i förra månaden, antecknadt under N:o 18 i då förda protokoll, fortsattes den derifrån till denna dag uppskjutna ransakning angående Arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson och Carl Petersson m. fl. häktade samt på fri fot varande, jemte andra, förre Brandvaktskarlen August Berg och Snickaregesällen Johan Magnus Nyström, hvilka alla blifvit af Stadsfiskalen A. F. Strömberg tilltalade för delaktighet uti de den 25 och 26 nästlidne September här i staden förefallna upproriska och våldsamma uppträden.
I närvaro af Justitiæ-Kanslers-Embetets ombud Herr Advokatfiskalen A. Svalander samt Åklagaren, blefvo härvid de häktade från Länsfängelset upphemtade, för Rätten inställde, hvarjemte öfrige i målet tilltalade iakttogo personlig inställelse; och anmälde sig såsom Regements-ombud Herr Löjtnanten B. Elfström.
Protokollet för den 16 och 20 nästlidne November upplästes och lemnades utan anmärkning; hvarefter Åklagaren tillkännagaf att han, för att såsom målsegare höras, inkallat Inspektoren Axel Eckerberg på Kofveryd och Bonden Johannes Petersson i Hunseberg af Nässjö socken, hvilka båda tillstädes nu blefvo hörde samt uppgåfvo:
Inspektoren Eckerberg: Då målsegaren den 26 nästl. September, i afsigt att aflemna ett af Handlanden Goldkuhl inköpt parti spannmål, uppehöll sig å gården till Kronomagazinet, ankom dit en folkmassa och i spetsen för denna en mörklagd mansperson af stark kroppsbyggnad, i hvilken målsegaren tror sig igenkänna Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson. Bemälde mansperson, hvilken synbarligen var rörd af starka drycker och hvars åtgöranden utvisade en upprörd sinnesstämning, antastade, utan gifven anledning, målsegaren med otidigheter samt yttrade bland annat: ”i dag är det du om du”; hvarefter och sedan målsegaren, på fråga om han uppköpte spannmål, lemnade nekande svar, nämnde person vidare tillsporde målsegaren: ”nå säljer du sådan vara och till hvad pris”. Vid målsegarens genmäle härtill att han hade spannmål att afyttra efter gångbart pris till hvem, som åstundade köpa, tycktes mannens förbittring, den han visade både i ord och åthäfvor, i ännu högre grad tilltaga; och då den öfriga af arbetskarlar bestående hopen, som hittills hållit sig på något afstånd, nu kringhvärfde målsegaren, blef den, som öppnat ofvanberörde samtal, skuffad, så att han raglade mot målsegaren, hvilken af nästan alla deltagarne i folksamlingen nu förebråddes, för det han sålde spannmål till, såsom orden föllo, ”djeflarne och hundarne”. Efter det arbetarne, dem målsegaren upplyste om sitt namn, förnummit att målsegaren ej vore spannmåls-uppköpare, sökte häktade Lönnegren lugna dem, ehuru åtskillige fortfarande påstodo, att det vore lika illa gjordt att sälja spannmål till uppköparne som af dessa att tillhandla sig sådan. Målsegaren, som nu började se sig om efter hjelp, upptäckte bland folkskaran arbetskarlen Levander, den han bad afstyra ofoget, men denne hörsammade ej uppmaningen; hvaremot på föreställningar af en nu mera här i staden bosatt f. d. Mjölnare vid namn Johansson och en annan för vittnet obekant arbetskarl, hvilken sednare ställde sig bredvid målsegaren, denne undslapp vidare förolämpningar; och hade målsegaren bland folksamlingen äfven igenkänt Skräddaregesällen Lundahl, hvilken dock, såvidt målsegaren kunde märka, ej på något sätt uppträdde såsom medlare.
Johannes Petersson: Ifrågavarande Onsdags förmiddag hade målsegaren, efter att hafva afyttrat sin till staden införda spannmål, med sitt fordon tagit in på Handlanden Sjöbergs gård, sedan dock målsegaren förut vid Jernbron kört förbi en stor bullersam folkmassa. Nämnde folkmassa kom snart derpå tågande framåt Lilla gatan; och då målsegaren, i det han från Sjöbergs port åskådade tåget, utlät sig, att deltagarne deri tycktes hafva fått något förmycket till bästa, blef målsegaren af en i porten jemväl varande arbetare häftigt tilltalad, under yttrande: ”säger du vi ä fulla din bond-djefvul”; hvarefter och sedan bemälde arbetare för flere af de ankomne omtalat målsegarens yttrande, målsegaren, som blef skrämd af deras visade vildsinthet, drog sig undan in uti saluboden, dit någre af hopen kommo efter och enträget bådo målsegaren gå ut till folket. Då målsegaren härtill lika envist nekade, begåfvo sig bemälde personer ut på gården, men kommo snart åtföljde af flere tillbaka; hvarefter de, sedan kunskap erhållits derom att målsegaren sålt spannmål, hotade honom och sade: ”du säljer spannmål till handelsmännen, men du skall ej slippa så lätt”. Bland de i boden närvarande igenkände målsegaren, som af uppträdet i hög grad förskräcktes, endast Carl Svensson, hvilken, då målsegaren, för att få vara i fred, ur sin plånbok, deri han hade mera penningar förvarade, upptog en Riksdaler Rgs och erbjöd den åt en af de närmaste, var otidig och häftigt yttrade: ”det tages ej emot några penningar”. Sedan en person, den der ställde sig som han velat hjelpa målsegaren, hviskat honom i örat att, om han snart reste hem,
