Sida:Upproret i Jönköping den 25 och 26 September 1855.djvu/116

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
108

han, Hörnsten, som tillsagt Björkman och vittnet Hay att vända om, när de voro på väg till Häradshöfdingen Fricks egendom, nekade nu att det var han, som velat förmå dem att återvända och uppgaf att det varit Smeden Dahlströms son Carl, hvilken i Hörnstens närvaro uttalat berörde uppmaning.

Härefter fortsattes förhöret med

144:o Musikanten Johan Qvarnström: Sedan tilltänkt sångöfning, hvari jemte vittnet Skräddare-Gesällen Lundahl och Furiren Rydelius m. fl. skulle deltaga å skolhuset blifvit inställd, begåfvo sig bemälde personer, utan att vid nämnde tillfälle hafva varsnat några upproriska folkhopar på gatorna, kl. ½ 9 på Onsdags aftonen, den 26 sistl. September, till Häradshöfdingen Fricks egendom, i hvars grannskap de stannade vid en korsväg, för att betrakta hvad som der kunde förefalla och hvarest vittnet dröjde ungefärligen en timmas tid. Emedlertid ankom till vittnet, som understundom var skiljd från både Rydelius och Lundahl, en Smedlärling och berättade att han blifvit öfverfallen af en soldat, men berömde sig tillika att hafva gifvit ”soldaten så godt igen”, hvarjemte flere af upprorshopen, bland hvilken vittnet icke igenkände någon, under de fasansfulla och bullersamma uppträden, som under tiden föreföllo, uppmanade vittnet att biträda dem i deras förehafvanden, men vittnet ansåg sig icke böra lemna något biträde samt förmärkte icke heller att Rydelius eller Lundahl deltogo i oordningarne eller att de på något sätt uttryckte belåtenhet med tilldragelserna. Vittnet gick hem före slutet af tumultet, tillsammans med Rydelius och Lundahl, och kunde icke meddela vidare upplysning i saken, samt förklarade på framställda frågor att såvidt vittnet hade sig bekant ej flere musikanter än vittnet och Rydelius varit närvarande vid nämnde uppträde och att ingendera af dem medhade någon gitarr.

145:o Skrifvaren Gustaf Olander: Vittnet, som Tisdagen den 25 sistl. September varseblef en folkhop församlad utanför det af Herr Kammarjunkaren Gyllenhöök förr egda hus, men icke försporde några oordningar eller egnade hopen vidare uppmärksamhet, begaf sig jemte sin hustru samt till vittne åberopade Sadelmakare-arbetaren Björkman och dennes hustru nästpåföljde dags afton till närheten af Häradshöfdingen Fricks egendom, och kom under vägen dit i närheten af Assessor Wickboms gård äfven i sällskap med Musikanten Rydelius, Skräddaregesällen Lundahl och Lärlingen Lindroth m. fl. Vittnet, som hörde våldsamheter förefalla vid nämnde egendom, men ej kunde igenkänna någon af våldsverkarne, skiljde sig snart från sällskapet, hvarefter vittnet och dess hustru aflägsnade sig och gingo hem, utan att hafva gjort några till upplysning i målet tjenande iakttagelser.

146:o Sadelmakare-arbetaren Thure Frans Björkman: lika med förut afhörda vittnet Olander.

147:o Barberare-lärlingen Johan Wilhelm Rohdin: Straxt på eftermiddagen den 26 sistl. September såg vittnet och Garfvaren Malmberg fyra okända karlar inställa sig på Fabrikören Sahlströms afbrända tomt och fråntaga dervarande arbetare jernspetten, som de begagnade vid sitt arbete. En af de fyra nämnde karlarne var lång och mager samt klädd i kort tröja och ”slokig” mössa. Efter middagen samma dag sammanträffade vittnet hos Skräddaremästeren Lundberg med tilltalade Clasén, som framställde förnyade uppmaningar till vittnet att göra Clasén sällskap till Häradshöfdingen Fricks egendom, under förklarande att Clasén sjelf vore fast besluten att gå dit.

148:o Snickare-lärlingen Carl Peter Carlsten: Under det vittnet tillika med Lärlingarne Asp och Rafstedt, hvilka förut vittnat i saken, lyssnade till de oordentligheter och våldsbragder, som föröfvades vid Häradshöfdingen Fricks egendom, kom tilltalade Smedlärlingen Sven Petersson derifrån och beklagade sig att han arbetat så mycket att han vore ganska varm; hvarefter Sven Petersson uppmanade vittnet och vittnets följeslagare att ”gå med”, aflägsnade sig åt samma håll hvarifrån han kom. Vidare upplysning i målet kunde vittnet icke meddela.

Berättelserna upplästes för och vidhöllos af vittnena; hvarefter tilltalade Skräddaren Lundberg ingaf en skrift, deri han af anförda skäl yrkade att tills vidare få vistas på fri fot.

Efter föredragning af berörde skrift anhöllo tilltalade Skomakaren Åkerblad och Arbetskarlen Malmberg, den förre att han måtte blifva ur häktet lösgifven och den senare att varda från målet skiljd.

Sedan Åklagaren bestridt ofvanomförmälde framställningar skedde enskild öfverläggning till följande offentligen afkunnade

Beslut.

Rådstufvu-Rätten, som för närvarande ej finner skäl att bifalla tilltalade Lundbergs och Åkerblads begäran att blifva ur häktet lösgifna, eller Malmbergs anhållan att varda från målet skiljd, uppskjuter ransakningen till Tisdagen den 4 nästkommande December, då de häktade böra genom Åklagarens försorg och i hans närvaro för Rätten inställas samt öfriga parterne, vid förut stadgade äfventyr, skola sig infinna.

De häktade återfördes till Länsfängelset. Som ofvan. In fidem
Fr. Öqvist.