tillfälle, hvarom han skall vittna, varit af starka drycker öfverlastad, utan vidare afseende än att Rådstufvu-Rätten förbehåller sig rättighet att i sammanhang med målets slutliga afgörande, pröfva verkan af Lundqvists vittnesmål; hvaremot Rådhus-Rätten vid det upplysta förhållande att hustru Johanna Petersson och Anders Magnus Hellstrand äro, den förra gift med tilltalade förre Brandvaktskarlen och Lykttändaren Petersson och den senare broder till jemväl tilltalade Johannes Hellstrand, samt då såväl Lykttändaren Petersson som Johannes Hellstrand äro Stadsfiskalen Strömbergs vederparter i denna sak, förklarar med stöd af 17 Kap. 7 §. R. B., både bemälte Peterssons hustru Johanna och Anders Magnus Hellstrand jäfvige att i detta mål vittna.
Sedan förestående beslut blifvit afkunnadt, fingo nedanuppräknade personer, med undantag af Fabrikören Sahlström och Smeden Söderström, hvilka erinrades om den utaf dem redan aflagda vittnesedens fortfarande förbindande kraft, gå sanningsed, för missbruk hvaraf de varnades, hvarefter vittnena i hvarandras frånvaro hördes och berättade:
15:o Fabrikören Sahlström: Vidhållande sin förut aflagda vittnesberättelse, tillade vittnet på frågor, som på begäran af Handskmakaren Carling framställdes: att Carling, då han Onsdagen den 26 sistl. September skiljdes från vittnet, som bevistat sammanträdet på Rådhuset och biträdde såsom ordningsvakt, tillkännagifvit att Carling ernade gå hem och lugna sin hustru samt tillse att Carlings lärlingar höllo sig hemma, hvarefter vittnet icke vidare såg Carling den aftonen; tilläggande vittnet ytterligare, att vittnet icke hörde Carling uppmana någon till oordningar och att Carling, med hvilken vittnet sedan flera år tillbaka varit bekant, vore så välkänd att vittnet icke trodde honom hafva på något sätt deltagit i eller uppmanat till ifrågavarande oroligheter och våldsbragder.
131:o Smeden Anders Magnus Söderström, hvilken ånyo hördes i anledning af tilltalade Gördelmakarelärlingen Carl Rosells uppgift, att han Rosell kl. ½ 9 Onsdags aftonen varit hos vittnet med ett par malmbössor från tilltalade Gördelmakaren Nordström: att ett bud från bemälte Nordström aflemnat ett par malmbössor hos vittnet vid nämnde tid, enligt hvad vittnets husfolk för vittnet berättat, men som vittnet vid sagde tillfälle varit borta, kunde vittnet derom icke lemna vidare upplysning.
187:o Herr Doktor Sköldberg: Onsdags morgonen den 26 sistl. September var vittnet närvarande vid uppträdet utanför Handlanden Lindmans hus, der vittnet bland andra såg tilltalade Lykttändaren Carl Petersson i den oroliga folkhopen och hörde att Carl Petersson med hån och trots besvarade de förmaningar och varningar han fick emottaga af dem som nitälskade för ordningens återställande. Då vittnet i anledning deraf till Herr Assessorn von Feilitzen, som för tillfället stod på trappan till Häradshöfdingen Rymans närbelägna hus, yttrade att förnuftsskäl ej vidare vore tillräckliga för afvärjande af våldsamheter, genmälde bemälde Herr Assessor att dessa redan gått så långt, att de medel upprorslagen lemnade för vidare oordningars förekommande borde begagnas och att man följaktligen, om ej annat hjelpte, kunde använda vapen och skjuta på de upproriska. Sedan detta yttrande blifvit bekant bland massan vände sig flere med hotelser mot Herr Assessorn von Feilitzen och vittnet såg vid detta tillfälle förre Skjutsaren Jonsson stå nära vid trappan. Vittnet aflägsnade sig emedlertid derifrån förr än de upproriska aftågade och kunde för öfrigt icke meddela någon omständighet som tjenade till upplysning i saken.
188:o Garfvaregesällen Engdahls hustru Kristina: I sällskap med sin man gick vittnet Onsdags aftonen, lockad af stojet utanför Handlanden Lindmans gård, till närheten deraf och stannade i tvärgränden emellan Guldbergs och Fru Frisks gårdar samt betraktade uppträdet vid Lindmans hus, medan stenkastningen föröfvades. Bland våldsverkarne kände vittnet icke någon, men vittnet såg och talade under tiden med tilltalade Svarfvaren Dahlgren. Huruvida denne deltog i våldsamheterna eller icke kände, icke vittnet, som tillika med sin man aflägsnade sig derifrån före Dahlgren och innan uppträdet slutade.
189:o Brefbäraren Otto Lundqvist: Vittnet intygade bestämdt att vittnet icke, på sätt tilltalade Strumpväfvaren Malmgren inför Rätten uppgifvit, sammanträffat med bemälte Malmgren vid Talavid och uppmanade honom att vara sig och Konstförvandten Johansson följaktig att se på oroligheterna vid Häradshöfdingen Fricks egendom Onsdagen den 26 sistl. September. Som vittnet icke gått närmare berörde egendom än till Peterssons hitom densamma belägna ladugård, hade vittnet icke kunnat närmare iakttaga hvad som dervid förefallit.
190:o Konstförvandten Gustaf Johansson: Vittnet, som var i sällskap med förut afhörda vittnet, Brefbäraren Lundqvist, och tillika med denne uppehöll sig vid Peterssons ladugård, samtalade der med tilltalade Carl Hansson, hvilken, på vittnets fråga om han ville gå med hem, svarade: ”nej! icke ännu”; men vittnet kunde icke påminna sig hafva träffat eller sett Malmgren vid Talavid eller annorstädes Onsdags afton den 26 September.
191:o Sadelmakaren Gustaf Wiberg: Sedan vittnet äfvensom Carl Hansson Onsdagen den 26 sistl. September varit på arbete hos Smeden Nyström till kl. 6 eller 7 på aftonen, gingo de tillsammans till Carl Hanssons fader, i sällskap med hvilken och Målaren Wetterling de sedermera begåfvo sig till Handlanden Lindmans gård, hvarest då var en stor folkmassa och mycket språkades med dervarande herrar, som sökte förekomma oordningar och lugna folket. Några våldsamheter förmärkte likväl icke vittnet, som snart aflägsnade sig. Då folkhoparne aftågade till Häradshöfdingen Fricks egendom, stod vittnet på stora torget, men igenkände icke någon deribland och besökte icke nämnde egendom förr än kl. ½ 11 på
