Sida:Upproret i Jönköping den 25 och 26 September 1855.djvu/131

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
123


Den 21 December 1855.

Närvarande:
Borgmästaren, Herr Assessorn G. F. Asker;
Rådmannen: Herr G. Kahnberg;
A. G. Rudling; och
A. Elfström.

Undertecknad förde protokollet, enligt förordnande.

Vid återföretagande af den ransakning, som finnes omförmäld vid N:o 22 i protokollet för den 14 i denna månad, angående för delaktighet i de, den 25 och 26 sistl. September här i staden förefallna upproriska och våldsamma uppträden af Stadsfiskalen A. F. Strömberg tilltalade Arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson och Carl Petersson, jemte åtskillige andra häktade personer, samt på fri fot varande f. d. Brandvaktskarlen August Berg och Snickaregesällen Johan Magnus Nyström m. fl., inställdes, i närvaro af Åklagaren, t. f. Stadsfiskalen Stadsfogden E. G. Moberger, och Justitie-Kanslers-Embetets ombud, Herr Advokatfiskalen A. Svalander, alla de häktade, äfvensom öfrige tilltalade, med undantag af Johan Wållgren, Snickaregesällen Nyström, Lärlingen Jonas Berg, Faktorismeden Sven Ahlin, Arbetskarlarne Carl Johansson och Johan Österberg samt Metallfabrikören Nordström och Öfverskäraren Petersson kommo personligen tillstädes; hvarförutan Herr Löjtnanten B. Elfström anmälde sig såsom Regements-ombud för tilltalade Furiren Rydelius.

För att i dag vittna i saken hade Åklagaren till Rätten inkallat Herr Öfverst-Löjtnanten och Riddaren Carl Munck, Fabrikören Carl Lundström, Garfvaren Johan Kjellberg, Bleckslagaren Carl Gustaf Brandt, Handlanden Per Alm, Skomakaren Gustaf Åsander, Skräddaren Peter Wahlberg, Brandvaktskorporalen Anders Ryd, Rättaren Jonas Danielsson på Stattut, Svarfvaren Carl Wigandt och dennes hustru Kristina, Smeden Johan Gustaf Ekman, Gesällen Johan Gustaf Landén, Arbetskarlen Johannes Sjöberg, Hamndrängen Johannes Andersson, Brandvaktskarlen Anders Wred, Arbetskarlarne Jakob Ahnström och Lars Lekström, båda vid tegelbruket, Muraren August Jonsson, Målaren Carl Holm, Bagaren Johan Ljungqvist, Arbetskarlen Johan Johansson på Hörnet, Smedlärlingen Gustaf Sandberg, Tunnbindaren Abraham Balack, Vagnmakaregesällen Johan Cederblad, Herr Löjtnanten Malcolm Löwenadler, Arbetskarlen Lars Johansson på Hörnet och Bokhållaren Adolf Fredrik Sjöberg, af hvilka Lars Johansson på Hörnet blifvit inkallad på tilltalade Pantzars och Bokhållaren Sjöberg på Skräddaren Lundbergs begäran.

Vid fråga om jäf emot ofvanuppräknade, till vittnen åberopade personer, invände tilltalade Sven Petersson att Gesällen Landén icke borde tillåtas att bära vittne i målet, enär förut aflagde vittnesberättelser gåfvo vid handen, att Landén uti ifrågavarande oroligheter deltagit, i anledning af hvilken invändning Rådstufvu-Rätten ansåg vidare utlåtande icke erfordras, än att Rådstufvu-Rätten lofvade, att vid målets slutliga pröfning tillse om och hvad verkan Landéns vittnesmål kunde tillerkännas samt tilllät emedlertid Landén att i målet vittna.

Då jäf i öfrigt mot vittnena hvarken anfördes eller utletas kunde, fingo de aflägga sanningsed, varnades för missbruk deraf, hördes i hvarandras frånvaro och berättade:

209:o Herr Öfverste-Löjtnanten och Riddaren Munck: Ehuru vittnet var närvarande vid oroligheterna både i staden och vid Häradshöfdingen Fricks egendom kunde vittnet likväl icke meddela några upplysningar i saken, enär vittnet icke kände någon och talade blott med en af de upproriska. Då vittnet Onsdags aftonen i östra delen af staden under samtal med en liten herre, som var klädd i hatt och kappa, yttrade att orostiftarne ingenting kunde vinna med sina våldsamheter, genmälte bemälte person, att de redan vunnit mycket, enär de erhållit nedsättning i priset på spannmål.

210:o Herr Löjtnanten Malcolm Löwenadler: kunde af samma skäl, som förut hörda vittnet Herr Öfverste-Löjtnanten och Riddaren Munck, icke meddela någon upplysning i målet.

211:o Fabrikören Carl Lundström: Tidigt Onsdags eftermiddagen, den 26 sistl. September såg vittnet tilltalade Stenroddaren Carlsson i en folksamling på Stora torget, hvarföre vittnet förmanade Carlsson, som för tillfället var mycket språksam, att gå hem och afhålla sig från oordningar. Carlsson lyssnade till uppmaningen och lofvade att gå hem samt aflägsnade sig, åtföljdt af fem eller sex andra arbetskarlar, hvilka Carlsson förmanade att också begifva sig hem. Derjemte fann vittnet på torget tilltalade Skräddaren Lundberg och Metallfabrikören Nordström, af hvilka den förre, som var öfverlastad af starka drycker, i hotande ordalag talade mycket och högljudt mot spannmålsuppköp och handel med spannmål och den sednare yttrade sig äfven emot spannmålshandel, dock mera enskildt och samtalsvis till vittnet m. fl. personer och utan att på något uppviglande sätt offentligen tillkännagifva sitt missnöje. Vid nu omvittnade tillfällen uppehöllo sig hvarken Carlsson, Lundberg eller Nordström i någon folkhop, utan ankommo till en samling, som vittnet sökte lugna; tilläggande vittnet att vittnet icke var ute vid Häradshöfdingen Fricks egendom nämnde afton än mindre, såsom tilltalade Sjö inför protokollet, den 29 i sagde månad, uppgifvit, anmanat denne att begifva sig hem.

Sjö återkallade nu berörde uppgift, hvarefter förhöret fortsattes med: