Sida:Upproret i Jönköping den 25 och 26 September 1855.djvu/132

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
124

212:o Garfvaren Johan Kjellberg: Onsdags morgonen den 26 sistl. September, då vittnet gick ner till sin nybyggnad, för hvars uppförande tilltalade Nils Jonsson är föreståndare, varseblef vittnet på gården derstädes tilltalade Carl Svensson samt hörde talas om upproret och sägas, att den skulle få prygel som ej följde med. Emedlertid var vittnet icke i tillfälle att iakttaga hvad som vidare afhandlades bland arbetarne. Sednare på dagen mötte vittnet i folksamlingen utanför Handlanden Borgs hus Sven Israelsson eller Svensson, Nils Jonsson samt flere af timmerlaget och äfven aflidne Daniel Andersson. Andersson på Stattut var också tillstädes och sökte på vittnets uppmaning förmå Jonsson att följa sig hem. Då vittnet på eftermiddagen samma dag, deltagande i ordningsvakten, följde med denne åt öster, mötte ordningsvakten derstädes flere arbetare och deribland Sven Israelsson eller Svensson, och Carlsson, af hvilka den sednare, förmanad af Herr Prosten Modigh, lofvade att gå hem och aflägsnade sig. Derjemte märkte vittnet derstädes några för vittnet okända smeder från Husqvarna, samt igenkände nu tilltalade Lönnegren såsom en af dem. Denne uppmanades både af vittnet och Garfvaren Claes Lindqvist att förhålla sig stilla, men gaf trotsiga ord till svar å berörde uppmaning, den han icke heller syntes åtlyda. Vid Häradshöfdingen Fricks qvarnar gick vittnet samma afton i sällskap med Smeden L. P. Wahlin och åsåg våldsamheterna som dervid föreföllo, men kunde icke meddela några upplysningar om våldsverkarne. Från qvarnen återvände vittnet i sällskap med bröderne Wahlin samt Bleckslagaren Wadner; hvarjemte vittnet, på fråga af tilltalade Nils Jonsson, intygade att vittnet icke förr än ifrågakomne dag hört talas om tillernade oroligheter bland de arbetare, som voro anställda vid vittnets nybyggnad.

213:o Bleckslagaren Carl Gustaf Brandt: Bland den Tisdags aftonen den 25 sistl. September utanför Handlanden Lindmans hus församlade och bullersamma folkhop, som af t. f. Borgmästaren Häradshöfdingen Rudling, Stadsfogden Moberger och andra ordningsälskande män uppmanades till stillhet och ordning, men icke desto mindre fortsatte hotande förebråelser mot Lindman, för det denne köpte upp spannmål, igenkände vittnet åtskilliga arbetskarlar, af hvilka isynnerhet Stenroddaren Carlsson och Malmberg fästade vittnets uppmärksamhet. Kl. ungefärligen 8 nästpåföljde dags förmiddag, då vittnet gick ifrån Stora torget till sitt i östra qvarteret belägna hemvist, tågade en folkskara med bemälte Carlsson i spetsen in på Häradshöfdingen Rudlings gård, der samma folkhop både af Häradshöfdingen Rudling och Herr Landsekreteraren Brorström föreställdes sitt ofog och i bevekande ordalag förmanades till laglydnad; men det oaktadt varseblef vittnet en stund derefter samma folkhop utanför Handlanden Lindmans hus; hvarjemte vittnet intygade att vittnet tillsagt sin lärling, Öberg, hvilken var sysselsatt med arbete vid Nohlgården, att genast begifva sig hem och att denna tillsägelse egde rum i skymningen sagde dag.

214:o Handlanden Per Alm nekade att vittnet, på sätt tilltalade Svarfvaren Dahlgren den 29 sistl. September inför Rätten uppgifvit, på aftonen den 26 i samma månad sammanträffat med Dahlgren, enär vittnet icke besökte Talavid den aftonen.

215:o Skomakaren Gustaf Åsander: att vittnet icke var närvarande vid något af åtalade uppträdena, utan reste, skjutsad af tilltalade förre Brandvaktskarlen August Berg, Onsdags aftonen kl. emellan 6 och 7 till gästgifvaregården Drösphult, dit vittnet ankom kl. 8 och hvarifrån vittnet genast och innan Berg återvände till staden, med beställd häst fortsatte resan på väg till Mariestad.

216:o Skräddaren Peter Wahlberg kände icke någon till upplysning i saken föranledande omständighet.

217:o Brandvaktskorporalen Anders Ryd: Vittnet, som några dagar före utbrottet af ifrågavarande oroligheter hörde arbetarne under samtal sinsemellan säga, att de i anseende till den dyra tiden skulle göra uppror, men numera icke erinrade sig af hvilka personer vittnet hört dylika yttranden, derom vittnet jemväl försummat att hos sina förmän göra anmälan, var jemte Häradshöfdingen Rudling närvarande, för att afstyra och förekomma oordningar vid den folkhop, som Tisdagsaftonen utanför Handlanden Lindmans gård var församlad. Bland denna folkmassa, som syntes ganska uppretad och i hvilken förnyade rop af ”ut med Lindman” hördes, påminde sig vittnet, att tilltalade Carlsson, Carl Petersson, Carl Svensson och Malmberg för tillfället befunno sig och syntes deltaga i oväsendet. Sedan vittnet påföljde dag kl. 8 f. m. fått kallelse att infinna sig hos numera aflidne Hamndrängen Daniel Andersson och inställt sig hos denne vid Postiljonen Blomqvists nybyggnad, hvarest då Brandvaktskarlarne Svan, Bergsten, Blixt, Friberg och Petersson befunno sig, uppmanade Daniel Andersson vittnet att oförtöfvadt sammankalla alla brandvaktskarlarne och söka förmå dem att inför Magistraten genast uppsäga sin tjenstgöring, hvarjemte Daniel Andersson tillade, att vittnet vore evigt olyckligt, derest vittnet ej hörsammade berörde tillsägelse och jemväl ombestyrde afskedstagandet, derom äfven ofvanuppräknade brandvaktskarlar anmodade vittnet att draga försorg. Vittnet omnämnde berörde förhållande först för Stadsfiskalen och sedermera för tjenstförrättande Borgmästaren. Beträffande sjelfva uppträdena i öfrigt kunde vittnet icke meddela andra upplysningar, än att vittnet såg då förre Fanjunkaren Rosell i närheten af jernbron omringades af en folkmassa, som hufvudsakligen utgjordes af Daniel Anderssons arbetare och hvaribland vittnet jemväl såg Stenroddaren Carlsson.

218:o Jonas Danielsson i Stattut: Bland den vid ifrågavarande tillfälle utanför Handlanden Borgs hus församlade oroliga folkhop syntes tilltalade numera aflidne Hamndrängen Andersson och Nils Jonsson vara bland de lifligaste. Den sednare följde vittnet till gästgifvaregården, der han och vittnet tillbragte 2 timmar samt väntade på bemälte Andersson, som lofvade vittnet att komma efter, men icke