blifvit begångne samt hotelser och smädeord de tilltalade hafva yttrat, dels emot flere af stadens innevånare och dem som sökt att afstyra upproret. Äfvensom de våldsamheter de begått emot den trupp af Kongl. Jönköpings Regemente, som voro bevakning vid Häradshöfdingen Fricks bostad vid Dunkahalla. Jönköpings Stadsfiskals-Contor den 28 September 1855.
åtföljdt af den i memorialet omnämnda förteckning, upptagande samtlige ofvanuppräknade häktade.
Efter uppläsandet af dessa handlingar hördes först Målsägarne, som berättade:
Lindman: att han förliden Tisdag kl. 8 på aftonen från sina rum varseblef folkhopar stanna utanför hans gård och hörde dem yttra ”ner med Lindman!” under hotelser emot hans lif. Dock märkte icke Målsägaren, om någon ibland dem medhade de redskap, en bila och ett block, tillhugget i form af en stupstock, hvilka vid tillfället blefvo funna utanför hans hus. Påföljande Onsdags morgon, kl. vid pass 9, fick han åter besök af en folkmassa, bestående af flere hundrade personer, hvarvid Målsägaren gick ut ibland dem och på deras förklarande att de voro komna för att förbjuda honom att utskeppa spanmål, hvarigenom priset på denna nödvändighetsvara fördyrades, lofvade att dermed upphöra, samt utfäste sig att sälja hela sitt då ägande spanmålsförråd, omkring 50 tunnor, till 16 Rdr Rgs tunnan. Äfven vid sistnämnde tillfälle hotades Målsägaren till lifvet af, bland andra, Carl Abrahamsson, Carl Svensson och Sven Israelson, men var under det han talade med folket, omgifven af flera bland samhällets ordningsälskande medlemmar, som skyddade hans person. Sent på aftonen, hvarunder Målsägaren icke lemnade sitt hus, hörde han ett förfärligt oväsen derutanför och rysliga hotelser emot hans lif och egendom utösas af den nu åter församlade folkmassan, som slutligen öfvergick till öppet våld, då omkring 20 af hans fönsterrutor inslogos med stora stenar och massan jemväl försökte, fastän förgäfves, att uppbryta Målsägarens port och boddörren. Med undantag af fönstren och gardinerna derinnanföre, hvilka vid stenarnes våldsamma fart sönderslets, blef någon annan Målsägarens egendom icke skadad.
Borg: Sistl. Onsdag kl. omkring 10 f. m. samlade sig hos Målsägaren en del arbetskarlar, anförde af Carl Abrahamsson eller Carlsson, Malmberg, Carl Svensson, m. fl. och förebrådde honom hans uppköp af råg, under yttrande, att de icke ville tillåta sådant. De fordrade äfven att få se huru stort spanmålsförråd han innehade, hvarföre Målsägaren medföljde dem till Kronomagazinet, der hans spanmålslager, som utgjorde 60 tunnor, förvaras. Carl Abrahamsson eller Carlsson och Malmberg aflägsnade sig likväl dessförinnan från den öfriga hopen, som vid Kronomagazinet lemnade Målsägaren under hurrarop. Om aftonen samma dag blefvo 3 fönsterrutor i Målsägarens bostad med stenar inslagne, men Målsägaren förmodar, att ingen af de häktade dervid var tillstädes; åtminstone kunde Målsägaren vid tillfället icke upptäcka någon af dem.
Sjöberg: Kl. emellan 10 och 11 förliden Onsdag inrusade en folkmassa i Målsägarens bod, under hotelser emot Målsägaren för det han förut yttrat, att den som icke hölle sig stilla blefve häktad, samt förbjöd Målsägaren att uppköpa spanmål för sitt bränneri, äfvensom att bränna bränvin, dervid en bland hopen, Smeden Dahlgren, hotade, att så fort Målsägaren började bränvinsbränningen, skulle de tända eld på hans bränneri. Innan folkhopen skildes från Målsägaren skall, enligt hvad Målsägarens bokhållare berättat, tilltalade Carl Svensson, hvilken varit i spetsen för skaran, hafva aftvingat en bonde från Forsserum, vid nama Johannes, som vid tillfället varit inne i boden, En Rdr Rgs, för det denne yttrat förundran öfver folkhopens beteende.
Widlund: Förliden Onsdag kl. omkring 4 e. m, fick Målsägaren besök af Carl Svensson, Skomakaren Ljungberg, en enögd person vid namn Pettersson, och några andra, tillsammans 6 eller 7 personer, som förbjödo honom att uppköpa smör. Ljungberg var härvid isynnerhet högljudd, utfor i hotelser emot Målsägaren och skuffade honom för bröstet. Under tiden tillströmmade flere arbetskarlar, men slutligen skildes allesammans från Målsägaren, utan att vidare oväsen uppstod.
Anna Christina Forssander: På morgonen Sistl. Onsdag, under det hon stod ute på torget, kom till henne Skomakaren Hjertqvist d. y., som yttrade: ”de skola komma till Smörstina i afton, för det hon icke låter bli att köpa smör.” Något annat hade Forssander icke att upplysa.
Frick: På det man rätt måtte kunna bedöma hvilket smärtsamt intryck han erfarit af den oförrätt som honom tillskyndats, och hvilken otacksamhet honom derigenom visats, kunde Målsägaren ej underlåta att i de närvarandes minne återkalla, huruledes han redan vid sitt första inträde i detta samhälle, under det cholerafarsoten år 1834 här våldsamt härjade, på det ömmaste deltog i vården om de många samhällets medlemmar, som voro angripne af denna farsot, samt huru Målsägaren sedermera gjort större uppoffringar för samhället än mången annan med hans tillgångar; hvarför allt Målsägaren väntat annan erkänsla än den, att, af sådan orsak som han nu ginge att omtala, nödgas rymma från en bostad, på hvars uppförande mången Jönköpingsbo förvärfvat en ej ringa penning. Med anledning häraf fann Rättens Ordförande sig föranlåten förklara: att under loppet af många år ingen inom detta samhälle bidragit med större frikostighet än Målsägaren till vård och försörjning af nödställda likar, samt hemställde till de många närvarande, som varit i tillfälle att göra samma erfarenhet, om detta hans yttrande vore öfverensstämmande med sanningen, hvilken fråga bland stadens närvarande innevånare enstämmigt bejakades. Målsägaren fortsatte derefter sålunda: Utan någon kännedom om de oroligheter, som förliden Tisdag här i staden ägt rum, hitkom Målsägaren påföljande Onsdags morgon från sin bostad vid
