”Skomakare-arbetaren Johan Peter Löfgren, som tillförene bodt i Sandseryds Vestregård; men vid sistl. vårtid flyttade till Jönköping, utan att härifrån uttaga attest, är född den 26 Februari 1824, eger försvarlig christendomskunskap, begått H. H. Nattvard och har under sitt vistande härstädes uppfört sig stilla och oklandradt. Sandseryd den 5 Januari 1856.
J. Westberg,
Prost & P.”
Efter föredragning af berörde handlingar tillkännagaf Åklagaren, att han, för att såsom vittnen i målet i dag höras, inkallat Herr Premier-Löjtnanten Conrad Viktor Ankarcrona, Handlanden Lars Hansson, Hof-Rätts e. o. Kanslisten Axel Printzenschöld, Verkmästaren Carl Fredrik Wetterholm, Rustmästaren Anders Johan Gustafsson, Stockmakarne Carl August Hallberg och Gustaf Lund, Låssmedsgesällen Viktor Laurin, Pipberedarne Magnus Löfqvist och Anders Lundgren, Låssmeden Edvard Löfgren, Stockmakaren Anders Blomstrand, Pipberedarne Isak Ekvall, Magnus Ekvall och Carl Ödman, Låssmedsgesällen Johan Englund, Hemmansbrukarne Peter Magnusson och Peter Larsson i Yxnehaga, Konstförvandten August Ekholm, Öfverkonstapeln Gustaf Collin, Pigan Sara Magnusdotter, Sergeanten August Håkansson, förre Artilleristen Per Ljungqvist, Sadelmakaregesällen Henrik Haugton, Poliskonstapeln Carl Larsson och Låssmedsgesällen Carl Gustaf Palmqvist; af hvilka Pipfilaren Anders Lundgren, Öfverkonstapeln Collin, Pigan Sara Magnusdotter, som förut uppgifvits heta Nilsdotter, och Sadelmakaregesällen Haugton samt Poliskonstapeln Carl Larsson förut vittnat i saken.
Ofvanuppräknade vittnen voro alla tillstädes, med undantag af Herr Löjtnanten Ankarcrona, hvilken var af sjukdomsförfall hindrad från inställelse samt Handlanden Hansson.
Angående Gesällen Haugton, hvilken varit hänvisad till sin själasörjare, för att undervisas om eds vigt och meneds våda inlemnade Åklagaren ett så lydande och nu föredraget prestbevis:
”Att Sadelmakaregesällen Henrik Haugton ifrån N:o 17 Kyrkoqvarteret här i staden blifvit undervisad om edens vigt och beskaffenhet, hvilken han ock till fullo känner; äfvensom att han i öfrigt eger hjelplig christendomskunskap och oklandrad frejd; betygar: Jönköping den 8 Januari 1856.
C. G. Modigh.”
Vid fråga om jäf emot förenämnde till vittnen åberopade personer, förekom ej vidare än att häktade Lönnegren och Carl Magnus Gustafsson tillkännagåfvo sig vara: den förre syskonbarn med Stockmakaren Hallberg och den senare svåger med Stockmakaren Lund; i följd hvaraf och då nämnde förhållande af Hallberg och Lund vitsordades, Rådstufvu-Rätten genom afsagdt beslut förklarade dessa jäfviga att vittna, Hallberg i afseende på Lönnegrens och Lund beträffande Gustafssons delaktighet uti ifrågavarande brott.
Bemälte Lund och Hallberg jemte öfrige vittnena, som icke förut vittnat i saken fingo aflägga sanningsed, hvarefter och sedan desse undfått varningar för edens missbruk samt de öfriga blifvit erinrade om den utaf dem redan förut aflagda edens fortfarande förbindande verkan, vittnena i hvarandras frånvaro hördes och berättade:
63:o Pipberedaren Anders Lundgren: Vittnet hade icke något att tillägga till sin den 23 Oktober nästlidne år i målet afgifna berättelse.
110:o F. d. Polisbetjenten numera Öfverkonstapeln Gustaf Collin: Vittnet, som vidhöll sin förut afgifna berättelse, tillade på fråga, att vittnet ville draga sig till minnes, att Polisbetjenten Hök under det han på samma gång som vittnet var inne på Bergens krog Onsdagsförmiddagen den 26 Sept. sistl. år, yttrade till en stor mängd af folk, som der var församladt: ”nu skolen j låta bli att supa” samt uppmanade dem att lugna sig, med tillägg: ”nu har ju herrarne lofvat er bättre pris”; men, såvidt vittnet kunde erinra sig, hörde vittnet Hök hvarken vid nämnde eller något annat tillfälle hafva sådana utlåtelser, som kunde anses innefatta uppmuntran till fortsättning eller gillande af oordningarne.
97:o Pigan Sara Magnusdotter: Vittnade i öfverensstämmelse med förut afhörda vittnet Öfverkonstapeln Collins här ofvan anmärkta tillägg.
Sadelmakaregesällen Henrik Haugton vidhöll den berättelse han förut afgifvit, utan ändring eller tillägg.
260:o Hofrätts e. o. Kanslisten Axel Printzenskjöld: Vittnet befann sig händelsevis i närheten af Häradshöfdingen Rudlings gård, när en mängd personer af arbetande klassen ifrågavarande Onsdags förmiddag uttågade derifrån, och sedan någon i hopen yttrat: ”nu gå vi till Lindman” fortsattes tåget till bemälte handlandes gård; hvaremedlertid Häradshöfdingen Rudling följde folkmassan, förmanande orostiftarne till fridsamhet och ordning. Bland den vid Lindmans gård församlade folkhop, som sökte intränga genom porten, men hindrades derifrån af Häradshöfdingen Rudling samt under uppehållet derstädes språkade med Lindman, hvilken under tiden anlände, om nedsättning i priset å spannmål igenkände vittnet af de närvarande anklagade Carl Svensson, Carl Petersson och Nils Jonsson. Efter en stunds förlopp vände sig en del af orostiftarne med trotsande ord mot Herr Assessorn von Feilitzen, hvilken stod på en trappa utanför ett närbeläget hus, samt hotade honom med knutna händer, i anledning af
