något utaf bemälte Assessor fäldt yttrande, som förmodades hafva misshagat fridsstörarne. Ungefärligen vid middagstiden träffade vittnet vid Jernbron en kringströfvande flock arbetare, samt hörde deribland någon yttra: ”kom nu så gå vi hem gode vänner få se hvad de göra för oss”, hvilket yttrande tilltalade Svening Nilsson nu påstod sig hafva fällt, men vittnet ansåg sig icke kunna vitsorda berörde uppgift. På aftonen var vittnet närvarande och hörde när Herr Borgmästaren Assessor Asker ljudeligen uppmanade den då utanför Handlanden Lindmans gård ånyo församlade folkhop att skingra sig, och sedan vittnet jemväl besökt Häradshöfdingen Fricks egendom och varit vittne till den förödelse, som der anställdes af den ursinniga folkhopen, samt derifrån jemte vice Häradshöfdingen Gagner och Notarien Löwenadler återkommit till Handlanden Lindmans gård, der sista uppträdet då egde rum, var vittnet Gagner och Löwenadler behjelplig att gripa en för vittnet okänd person, hvilken var svärtad i ansigtet. Huruvida denna person var försedd med någon käpp eller annat tillhygge vid nämnde tillfälle iakttog icke vittnet, men vittnet upphittade invid honom och på det ställe å gatan hvarest han greps en käpp eller påk, som vittnet ännu har i sitt förvar. På fråga huruvida icke vittnet i tilltalade Smedlärlingen Almgren igenkände bemälte person, tillkännagaf vittnet sig icke kunna vitsorda berörde förhållande, hvilket förnekades af Almgren, som dock nu medgaf att han ifrågakomne dag icke tvättat sig efter slutadt arbete å sin mästares verkstad.
261:o Verkmästaren Carl Fredrik Wetterholm: Under det vittnet, som ifrågavarande Onsdag före dager anlände till staden, höll med sitt åkdon på torget, kom ungefärligen kl. 8 på morgonen först en stor folkmassa tågande åt öster samt en kort stund derefter anklagade Lönnegren, hvilken, efter erhållet tillstånd nedlade en bössa i vittnets åkdon samt följde efter folkhopen, men återkom efter en half timmas förlopp och återtog bössan. Längre fram på förmiddagen varseblef vittnet Häradshöfdingen Drake inbegripen i samtal med en hop arbetare, hvaribland tilltalade Gran för tillfället befann sig; och hörde vittnet huruledes Gran, i anledning af Häradshöfdingen Drakes erinringar att Häradshöfdingen Frick mer än en gång, då brist på spannmål yppats, införskrifvit sådan vara, lifligt och under svängning med armarne motsade Drake samt röjde synbar förbittring såväl mot Häradshöfdingen Frick som andre hvilka befattade sig med spannmålshandel. Vittnet afreste från staden kl. 2 på dagen, i sällskap med Herr Löjtnant Ankarcrona.
262:o Rustmästaren Anders Johan Gustafsson: Vittnet kunde icke meddela någon annan till upplysning i saken föranledande omständighet, än att vittnet, som träffade tilltalade Lönnegren här i staden på Onsdagen, hörde Lönnegren, hvilken var något drucken, svara på vittnets fråga, hvad han gjort i staden, att han gått omkring och ”sett på folket”, hvilket, såsom Lönnegrens ord föllo, ”lefvat alldeles förbannadt på förmiddagen”.
263:o Stockmakaren Carl August Hallberg kände ingenting i saken, enär han ifrågakomne dag icke uppehöll sig längre än ett par timmar i staden.
264:o Stockmakaren Gustaf Lund: På inbjudning af Lönnegren, med hvilken vittnet ungefärligen kl. 4 e. m. sammanträffade på Stora torget, besökte vittnet jemte Lönnegren, Rustmästaren Gustafsson och Stockmakaren Lund Schweitzeri-idkaren Kjellbergs butik, hvarest de intogo förtäring och uppehöllo sig endast en kort stund. Utkomne derifrån mötte de tilltalade Arbetskarlen Carl Jonsson, hvilken vittnet igenkände, emedan han tjenat dräng i Husqvarna och denne yttrade, sedan samtal uppstått emellan honom och Lönnegren, angående de under dagens lopp förefallne oroligheter och spannmålspriserna, ”så sannt solen står på himmelen skall det gå i fullbordan hvad vi beslutat”. Förut afhörda vittnena Gustafsson och Hallberg, hvilka voro på längre afstånd från vittnet, när Carl Jonsson fällde berörde yttrande, hörde, utan att närmare uppfatta, detsamma och frågade derföre vittnet hvad Carl Jonsson sade, i anledning hvaraf vittnet för dem upprepade Carl Jonssons omvittnade uttryck.
Ånyo förekallade vitsordade Rustmästaren Gustafsson och Stockmakaren Hallberg senare delen af Lunds berättelse; hvarefter förhöret fortsattes med:
265:o Låssmedsgesällen Viktor Laurin: Under det vittnet och dess kamrat, till vittne åberopade Gesällen Englund, hvilka båda äro anställda å tilltalade Lönnegrens verkstad vid Husqvarna, Onsdags eftermiddagen den 26 September nästlidne år, voro sysselsatta med sitt arbete, inkom Lärlingen Anders hos Låssmeden Mollberg i Husqvarna på Lönnegrens verkstad och berättade dels att det var oroligt i staden, dels ock, under åberopande af ”helsningar” från sin mästare, att åtskillige arbetare från Husqvarna ernade gå till staden på aftonen. Englund, hvilken lyssnade till nämnde berättelse, och vittnet, som hade ärende till staden för inkassering af penningar och dessutom blifvit uppmanad af Lönnegrens hustru att söka förmå hennes man att återvända från staden, dit han tidigt på dagen afgått, begåfvo sig en stund derefter å väg och ankommo till Jönköping något före skymningen. Vid sin ankomst funno de i en utanför Handlanden Lindmans gård samlad, orolig och bullersam folkmassa, tilltalade Lönnegren, Lundström och Ahlin, hvilka gingo omkring i hopen. Sedan vittnet dröjt några timmar i staden och emedlertid sökt men ej träffat den person, af hvilken vittnet skulle kräfva penningar, gick vittnet kl. emellan 9 och 10 på aftonen tillika med Lönnegren och Låssmedsgesällen Palmqviet tillbaka till Husqvarna, under vägen hvartill de mötte till staden tågande soldater; och hade emedlertid Lönnegren icke haft några utlåtelser, som antydde att han deltagit i dagens händelser.
266:o Pipberedaren Magnus Löfqvist: Af förbiresande bönder hade vittnet erhållit underrättelse om de här i staden förefallna oroligheter, samt derföre af nyfikenhet och utan uppmaning af någon, jemte
