Sida:Upproret i Jönköping den 25 och 26 September 1855.djvu/161

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
20:e Häftet.153

Till en början lemnades företräde åt nedan antecknade, på begäran af åtskillige de anklagade till denna rättegångsdag inkallade, förut afhörde vittnen, hvilka, sedan de påmints om dem i följd af redan aflagda eden åliggande skyldighet att hålla sig vid sanningen, hvar för sig hördes och förmälde på frågor:

a) af häktade N:o 12 Carl Johan Almgren,

68:o Apothekaren Pauli: att vid det tillfälle, då Almgren greps, någon af de närvarande herremännen, i anledning af Almgrens ostyriga uppförande, tilldelade honom ett slag med en käpp; hvarjemte vittnet till alla delar vidhöll sin förra berättelse.

75:o v. Häradshöfding Gagner: att sedan Almgren vid förut omnämnda tillfälle kommit under vittnets vård, hade de personer, som gingo efter, gifvit Almgren några slag till undanrödjande af dennes motsträfvighet.

8:o vice Häradshöfding Drake: att vittnet i anseende till den långa tid, som förflutit sedan ifrågavarande oroligheter, icke kunde erinra sig om Almgren, då han greps, blef slagen.

236:o Magister Welin: att vittnet då Almgren var gripen, väl såg käppar höjas och slag utdelas, men kunde icke iakttaga hvem de sistnämnde drabbade.

260:o Hof-Rätts-Notarien Printzensköld: att vittnet sjelf vid ifrågakomne tillfälle med en käpp gaf Almgren ett par slag, då denne motsatte sig vice Häradshöfdingen Gagners bemödanden att föra Almgren till Rådhuset; samt

291:o Bokhållaren Ekelund: att vittnet icke iakttog huruvida Almgren vid häktandet blef slagen.

På begäran af vice Häradshöfdingen Gagner blef här antecknadt, att Almgren nu beskyllade Gagner för att hafva slagit Almgren, en beskyllning, som denne dock sedermera återkallade och hvarför han bad Gagner om förlåtelse; och då Almgren jemväl beskärmade sig deröfver att han, ehuru oskyldig, blifvit så behandlad och att detta förhållande, ehuru Almgren derom framställt begäran, icke förr blifvit i protokollet omnämndt, anhöll Åklagaren få anmärkt, det Almgren under ransakningen flere gånger obefogadt påstått att vittnesmålen blifvit godtyckligt uppfattade.

b) af häktade N:o 23 Fredrik Jakobsson,

108:o Polisbetjenten Ekvall och 193:o Byggmästaren Blomqvist: att vittnena i deras förut aflagde berättelser icke gjorde någon ändring.

c) af häktade N:o 50 Skräddaregesällen Johan Lundahl,

98:o Herr Prosten Modigh: att den folkhop, som, på sätt vittnet förut berättat, framtågade emellan Assessor Wickboms hus och kyrkan, befann sig Lundahl arm i arm med några personer, hvilkas antal vittnet ej närmare kunde erinra sig, samt att, utan något handgripligt våld, den verkan vid hopens rörelser åstadkoms, att den ordningsälskande delen af på aftonen utevarande personer måste vika åt sidan; och

100:o Kakelugnsmakaren Ryhle: att Lundahl vid nyss omförmälda tillfälle gick arm i arm med två eller tre personer, dervid folk, som ej tillhörde de ordningsälskande, befunno sig både före och efter, samt i öfrigt lika med förra vittnet.

Lundahl bestred nu att det varit han, som fällt den af Herr Prosten Modigh omvittnade svordom.

d) af häktade N:o 4 Carl Svensson,

283:o Handlanden Hansson: att vittnet, som vidhöll sin förra berättelse, jemväl erinrade sig, att en käpp någon af ifrågavarande dagar, troligen Onsdagen, insattes i vittnets bod; och

110:o Polisbetjenten Collin: att vittnet icke ändrade sitt förut aflagda vittnesmål.

e) af häktade N:o 9 Johannes Petersson, N:o 14 Sven Petersson och N:o 24 Rosell,

204:o Arbetskarlen Ljungberg: att vittnet icke hade något att ändra uti sin förut aflagda berättelse.

19:o Mjölnaren Christensson: att då Sven Petersson befann sig å gårdsplanen vid Häradshöfdingen Fricks egendom efter der utöfvade våldsamheter, samt jemväl, enligt hvad vittnet nu intygade, hade en sten i handen, ansåg vittnet sig befogadt att försäkra sig om Sven Petersson; och tilldelade vittnet honom ett par rapp af den anledning att Sven Petersson icke godvilligt följde med vittnet.

22:o Fabrikören Nyström: att alla de personer, vittnet i sin förra berättelse omnämnt såsom närvarande under det vid Lindmans hus timade uppträde, innehade störar, men att vittnet ej kände dem, som kastade stenar; och upplyste vittnet, af förekommen anledning, att vittnet efter omförmälda tilldragelse sammanträffade å torget med häktade Carl Hansson, hvilken på vittnets fråga om han varit vid Fricks egendom, lemnade nekande svar och derefter utan att, såvidt vittnet hörde, yttra något, vare sig om stormning eller annat, medföljde vittnet hem.

f) af häktade N:o 29 Carl Jonsson och på fri fot varande N:o 57 Muraren N. Lundahl,


20