104:o Muraregesällen Sandberg: att då massan på aftonen den 26 September var samlad utanför Rådhuset och sökte uttaga de häktade, icke Carl Jonsson utan Frans Jonsson varit den, som i hopen sades hafva yttrat sig om stormning; att Zetterberg, Hellstrand och Lundahl, då vittnet med dem sammanträffade, väl befunno sig såsom deltagare i den till torget då framtågande folkhop, men att vittnet ej kunde intyga, vare sig att de gingo i något af de förste lederne eller huruvida Lundahl vid omtalandet af våldsbragderna hos Frick begagnade ordalagen: ”vi” eller ”de” hafva etc.; dock erindrade vittnet sig bestämdt, att Lundahl på något af desse sätt sig utlåtit.
Sist omförmälda ändring framkallades genom ifriga försök å Lundahls sida att påminna vittnet derom, att Lundahl vid sin berättelse nyttjat ordet ”de”; och ansåg Åklagaren Lundahl derigenom hafva erkänt, det han så yttrat sig som vittnet nu berättat; men denna tydning ansåg Lundahl obefogad samt förnekade helt och hållet att hafva haft ifrågavarande yttrande.
141:o Lärlingen Rafstedt: att vittnet omförmälde Onsdag på qvällen, under det våldsamheter å Lindmans hus föröfvades, sammanträffade i östra stadsdelen icke med Lundahl utan med Fredrik Jakobsson, och att det var denne, som för vittnet omtalade, att folket slog sönder så mycket hos Häradshöfdingen Frick samt derjemte beklagade detta förhållande.
g) af häktade N:o 22 Lundberg,
238:o Sadelmakaren Rosenqvist: att Lundberg minst en gång var med och genombröt patrullen, dervid hans mot samhällsordningen fiendtliga sinnesstämning tydligen ålagalades derigenom, att han skuffades och armbågade sig fram; och
83:o Skäddaregesällen Efverberg: att då vittnet och Lundberg, på sätt vittnet förut berättat, gingo från stadshuset, begåfvo de sig jemte en annan person först fram åt kyrkan, der de vände om, hvarefter vittnet vid ankomsten till torget skiljde sig från Lundberg.
h) af häktade N:o 37 Anders Johan Lundström,
293:o Arbetskarlen Anders Lundberg: att vittnet till alla delar vidhöll sin förra berättelse; och
25:o Pipfilaren Lundqvist: att Lundström ifrågavarande Onsdag i Handlanden Hanssons salubod satte i förvar en käpp, hvars utseende vittnet ej kunde erinra sig, samt att vittnet vid sitt besök vid Talavid der icke varseblef Lundström; samt
i) af tilltalade N:o 52 Garfvaregesällen Andersson,
Drängen Ekström och Drängen Magnus Andersson: att vittnena icke hade sig vidare i saken bekant, än hvad de redan omnämnt.
Fredrik Jacobsson, hvilken under ransakningen i dag uppfört sig mindre passande, föll, under det Fabrikören Nyström aflade sitt vittnesmål, denne ofta i talet samt tillät sig den anmärkning, ”att de fattige aldrig få rätt utan behandlas illa”; och blef Fredrik Jacobsson i anledning häraf ur sessionssalen utförd, hvarefter han för att erhålla kännedom om Rafstedts berättelse åter förekallades.
Sedan 15:de vittnet Fabrikören Sahlström, hvilken på begäran nu fick företräda, i sin förut aflagda berättelse gjort den ändring att afhörda vittnet Nils Magnus Lundqvist och icke tilltalade Ahlin varit den, som jemte Lönnegren å stora torget samtalade med Rådmannen Elfström, tillkännagaf Åklagaren, att Johannes Petersson vid Hästbäcken, som, enligt Sjömannen Sjöbergs uppgift, varit ombord å dennes båt vid Sjöbergs afresa från staden ifrågavarande Onsdag, nu mera aflidit, samt anhöll om vittnesförhör med Fanjunkaren Adolf Ludvig Gauffin, Drängen Johannes Lindström och Pigan Karin Johansdotter jemte på fleres af de tilltalade begäran inkallade Åldermannen Johan Grönberg, Bokhållaren Carl Gustaf Granqvist, Enkan Hedda Andersson, Poliskonstapeln Johan Jonsson, Pigan Lovisa Hörgren, Hustrun Christina Gustafsson, Hustrun Lotta Johansson, Skomakarearbetaren Carl Nylander, Arbetskarlen Gustaf Löfgren, Kakelugnsmakarelärlingen Anders Rundqvist, Betjenten Peter Meijer, Arbetskarlen Johan Gustafsson, dennes hustru Christina Charlotta Gustafsson samt Hustrun Helena Berg, hvilka, alla närvarande, lemnades och befunnos ojäfvige, med undantag af Arbetskarlen Gustaf Löfgren, den der upplystes vara broder med den tilltalade af samma namn samt i anledning deraf tillsades att ej vittna om något, som rörde hans bemälde broder; och fingo samtlige till vittnen åberopade personer nu företräda och aflägga vittneseden, om hvars vigt de erinrades och på hvilken de, vid med dem anställde särskilde förhör, berättade:
333:o Fanjunkaren Gauffin: En person, iklädd rödrandig yllehalsduk och hvars drägt i öfrigt antydde sjömannen, ankom ifrågavarande Onsdag, efter hvad vittnet ville påminna sig efter middagen till vittnet, som har befattning vid skjutsstallet och erbjöd tio riksdaler banko i lega för en häst till Vesterbrunn, der han sade sig vilja vid sjelfva landstigningen träffa Kaptenen Löwenhjelm, hvilken då i båt for öfver Lillsjön; och ansåg vittnet häktade Sjöberg, som nu föreställdes vittnet, ehuru han ej var olik ifrågavarande person, likväl icke vara densamme, emedan Sjöberg dels är mindre till vexten, dels ock har helt annat uttal.
334:o Drängen Lindström, hvilken är anställd bland skjutsbetjeningen, lika med förra vittnet.
335:o Pigan Karin Johansdotter: Vittnet åtföljde häktade Sjömannen Sjöberg, då denne
