Sida:Upproret i Jönköping den 25 och 26 September 1855.djvu/164

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
156

”Uppgift å de från Länets Ränteri utbetalde medel, i anledning af här i staden timade arbetareoroligheter den 25 och 26 September 1855.

Enligt Magistratens i Jönköping verificerade redogörelse har till den 31 December 1855 utbetalts Banko R:dr 3,939: 27. 6.
Kronofogden Lidbom har för forsling af sjuke Soldaten N:o 4 Alm erhållit ersättning med 1: 26. 3.
Enspännaren Johansson för resa till Hultrum med ordres om truppers uppbrott 4: 32. —
Magistraten i Jönköping har den 3 Januari 1856 till framdeles redovisning erhållit förskott stort 500: — —

Summa B:ko R:dr 4,445: 37. 9.

Som 25 man af kommenderingen med befäl ännu qvarligga, kan slutliga kostnaden för närvarande icke bestämmas. Jönköping å Landskontoret den 21 Februari 1856.

CARL LANDEGREN.”

som upplästes, hvarefter Aklagaren, med förmälan att han nu mera fått hörde alla de personer, af hvilka någon upplysning i målet varit att förvänta, öfverlemnade detsamma till pröfning, under åberopande af följande skriftliga slutpåståenden:

”Till Välloflige Rådstufvu-Rätten i Jönköping!

Angående de våldsamma uppträdena härstädes den 25 och 26 September 1855 hafva numera inför Rådstufvu-Rätten blifvit hörde ej mindre de personer, emot hvilka under ransakningen förekommit anledningar om deltagande i samma uppträden, än äfven de, som synas kunnat hafva några upplysningar att derom meddela, allt så vidt dessa personer kunnat anträffas; äfvensom alla de, hvilka af de tilltalade till vittnen åberopats. Äfven i allt öfrigt är ransakningen fullbordad. Jag anser mig derför nu böra öfverlemna målet till pröfning, endast med förbehåll, att i händelse jag framdeles dertill skulle finna fog, särskildt få tilltala den eller dem, som möjligen i upproret deltagit, utan att nu, i brist af fullständigt uppgifna igenkännings-tecken eller känd vistelseort, kunna för Rätten framställas.

Af ransakningen framstår klarligen ådagalagdt, att en större del af stadens arbetskarlar under en längre tid eller åtminstone flere dagar före den 25 September öfverlagt och fattat beslut om, att vidtaga bestämda demonstrationer, för att afskrämma vissa spannmålshandlare från idkande af deras lofliga rörelse: att ett mindre antal al desse arbetskarlar på aftonen den 25 September samlats utanför Handlanden Lindmans hus, samt under oljud och svåra hotelser emot Handlanden Lindmans lif, fordrat att han skulle komma ut på gatan: att de kringränt och hotat Arrendatorn Bladh från Tannarp: att de under flera timmar lemnat utan afseende Herr t. f. Borgmästarens uppmaningar och befallningar till dem att hålla sig stilla och åtskiljas, samt, då försök gjordes att gripa en af anförarne, Carl Abrahamsson eller Carlsson, satt sig till motvärn och sådant förhindrat, att de slutligen utan vidare våld skingrat sig; att den 26 September, då häktade Carlsson, Carl Svensson och Malmberg blifvit kallade till förhör hos t. f. Borgmästaren, samtlige de i ofvannämnde öfverläggningar och beslut deltagande arbetskarlar, jemte andre, som de då först förmått att godkänna och deltaga i deras förehafvande, anförde af Carlsson, Carl Svensson och Malmberg tågat in på t. f. Borgmästarens gård, samt under klagomål öfver samt hotelser emot spannmålshandlare och bränvinsbrännare, sökt förmå Herr t. f. Borgmästaren till vissa af dem påfordrade embetsåtgärder; att ehuru ej mindre Herr t. f. Borgmästaren, än äfven tillstädeskomne Herr Landssekreteraren i Länet flitigt förmanat och befallt dem att åtskiljas, samt varnat dem för följderna af deras upproriska beteende, hela massan begifvit sig af till Handlanden Lindmans hus och derefter under loppet af hela dagen, än tillsammans och än i mindre hopar ströfvat omkring staden, derunder de utbrustit i förnyade hotelser emot Herr Lindman, på stora gatan omgifvit och hotat Herr vice Häradshöfdingen Frick, genom oljud och hotelser tvingat Handlanden Borg att komma ut ur sin bostad och följa en del af dem till Kronomagazinet, på enahanda sätt tvingat Handlanden Sjöberg att med dem samtala och i Ahlén & Sjöbergs salubod förmått Bonden Johannes Petersson i Hunseberg att gifva dem penningar, hotat, skuffat och slagit Herr Kapitenen Löwenhjelm, utfarit i hotelser emot Inspektoren Eckerberg samt hotat och våldfört Fanjunkaren Rosell, Drängen Johan Magnus Strand och Arbetskarlen Widlund; att i skymningen samma dag de spridda hoparne dragit sig tillsammans vid Östertull i närheten af Handlanden Lindmans gård, der intagit en ordnad hotande ställning, och när Herr Borgmästaren, åtföljd af Magistratens ledamöter och Polisbetjeningen samt en i hast bildad ordningsvakt af samhällets redbare ståndspersoner och borgerskap, inställt sig och, biträdd af sine följeslagare, först ömt och allvarligt förmanat dem till stillhet och lugn och sedermera i Konungens och Lagarnes namn befallt dem att åtskiljas, upptagit och besvarat såväl förmaningar som befallningar, med högljudt trots, undsägningar och hotelser: att när Herr Borgmästaren och ordningsvakten, för att afvakta verkan af befallningen till folkmassan att åtskiljas, dragit sig framåt Storgatan till Assessor Wickboms hus, folkmassan, som under uppehållet vid Östertull hastigt och starkt ökats, dels genom en mängd landboer, förnämligast Husqvarnaboers ankomst och dels genom tillströmmande af en myckenhet handtverksgesäller och lärlingar, äfven satt sig i rörelse och med jemna fasta steg i slutna leder marcherat efter till Wickbomska gården, att der nytt uppehåll och nya förmaningar egt rum, med den verkan att de fleste af arbetskarlarne eller de, som egentligen börjat oväsendet, dragit sig undan och begifvit sig till sig sine hemvist: att andra åter, förnämligast yngre personer, genombrutit och skingrat den obeväpnade ordningsvakten, och bland dem inkastat en och annan sten, dervid Herr Hofjägmästaren Nieroth blifvit sårad; att derpå stora hopar aftågat till Dunkahalla, i förbigående slagit ut fönster hos Handlanden Borg