förekommit, är vordet ådagalagt hurusom Sjö med fana anfört de upprorsmän, som till Häradshöfdingen Fricks egendom framtågat, samt ej mindre derstädes än vid andra tillfällen under upproret skickat sig såsom hufvudman för och verksam deltagare i dervid föröfvade våldsamheter; fördenskull, i förmågo af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Rådstufvu-Rätten tilltalade Anders Sjö att straffas med arbete å fästning i Åtta år.
N:o 36 Faktorismeden Johan Lönnegren. Vid öfvervägande af hvad Lönnegren inför Rätta frivilligt medgifvit, Herr Hofrätts-Rådet och Riddaren v. Sydow, Herr Hofjägmästaren v. Nieroth, Smeden L. P. Wahlin, v. Advokatfiskalen Rahmn, Fabrikören Sahlström, N. M. Åhl, Stadsfogden Moberger, Pipfilarne N. M. Lundqvist och N. M. Eklund jemte Glasarbetaren Malmberg och flere i saken hörde vittnen intygat samt emot Lönnegren vidare förekommit, finner Rådstufvu-Rätten denne vara såsom särdeles verksam anstiftare till upprorets fortgång att anse; och emedan Lönnegren, som jemte Drängen Johan Zetterberg inför Rätta angifvit och sökt men ej gittat till ansvar för delaktighet i upproret binda Åklagaren, Stadsfiskalen Strömberg, derförutan, vid jemförelse af vittnesmålen, måste anses lagligen öfvertygad att i allmänhet hafva i oroligheterna verksamt deltagit; ty, och med tillämpning af 60 Kap. 2 § Missg.-B. samt i förmågo af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Rådstufvu-Rätten Lönnegren för angifvelsen emot Åklagaren, att böta Sex R:dr 32 sk., till treskiftes, samt nyssnämnde förbrytelse inför Rätten offentligen afbedja, och för öfrige honom till last förde förbrytelser, att straffas med arbete å fästning i Åtta år.
N:o 22 Skräddarearbetaren Johan Peter Lundberg. Medelst Skräddaregesällerne Hallengrens och A. Anderssons, Fabrikören Malmbergs, Smeden L. P. Wahlins, N. M. Åhls, Sadelmakaren J. E. Rosenqvists, Skomakaregesällen C. O. Söderbloms, Garfvaregesällen J. Högbergs, Poliskonstapeln Ekvalls, Handelsbetjenten Sandvalls, Handlanden Hallgrens, Handlanden Nyqvists och Herr Assessoren Granfeldts med flere under ransakningen hörde vittnens berättelser, med hvarandra jemförde, anser Rådstufvu-Rätten lagligen styrkt, att Lundberg den 26 sistlidne September icke allenast till upprorets fortgång anstiftat, utan ock i det utanför och i grannskapet af Assessor Wickboms hus förefallna våldsuppträde företrädesvis tagit verksam del; på grund hvaraf Rådstufvu-Rätten, likmätigt 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Lundberg att straffas med arbete å fästning i Sju år.
N:o 23 Murarearbetaren Fredrik Jakobsson. Genom Jakobssons inför Rätta frivilligt afgifne berättelse, i förening med Gördelmakaren N. J. Hagelins samt Poliskonstaplarne Ekvalls och Ljunggrens jemte flere vittnens utsagor, med hvarandra jemförde, samt hvad vidare emot bemälde tilltalade under ransakningen förekommit, finner Rådstufvu-Rätten lagligen styrkt, att Jakobsson, åtminstone för de vid våldets utöfvande å Lindmans hus samlade upprorsmän, såsom anförare framstått; vid öfvervägande hvaraf Rådstufvu-Rätten, i förmågo af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Fredrik Jakobsson att straffas med arbete å fästning i Sex år.
N:o 8 Jernsvarfvare-arbetaren Carl Magnus Gustafsson. Enär Gustafsson inför Rätta frivilligt bekänt hurusom han, på aftonen den 26 sistlidne September, i sällskap med en större folkhop tågat till Häradshöfdingen Fricks egendom, samt att Gustafsson derstädes, under handgemäng med Soldaten N:o 136 Skön, som jemte öfrige dervarande Soldater ryckt ut, för att upprorsmännen fördrifva, uppdragit en knif och med densamma huggit Skön i ansigtet, samt såmedelst tillskyndat honom de två blodsår, hvilka omförmälas i Lazarettsläkaren Doktor Holmboms härom afgifna attest; alltså, i förmågo af 35 Kap. 1 §, 24 Kap. 8 § Missg.-B., enligt sistnämnde lagrums lydelse i Kongl. Förordningen den 19 Augusti 1845, 5 Kap. 4 § Straff-B., Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841 och 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Rådstufvu-Rätten Gustafsson, för de Skön tillfogade skador, att plikta Sex R:dr 32 sk. till treskiftes emellan Kronan, Staden och Åklagaren, eller, i brist af tillgång till böterne, hållas Sju dagar i fängelse vid vatten och bröd å Kronans häkte, för bruk af lifsfarligt vapen, att arbeta å fästning i Sex månader, samt att derutöfver för sitt deltagande i upproret straffas med arbete å fästning i Fem år.
N:o 10 Arbetskarlen Johan Andersson. Genom Bokhållarne Barkmans och Appelqvists samt Frans Jonssons vittnesmål, i förening med den omständighet, att Johan Andersson funnits behäftad med bajonettstygn, för tillkomsten hvaraf han icke velat sanningsenligt redogöra, anser Rådstufvu-Rätten, vid öfvervägande jemväl af hvad under ransakningen i öfrigt emot Johan Andersson förekommit, lagligen ådagalagdt, att han åtminstone deltagit icke allenast i Johannes Peterssons från Hunseberg ofredande, utan ock vid Häradshöfdingen Fricks egendom i det derstädes föröfvade våld; hvadan Rådstufvu-Rätten, i förmågo af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 April 1849, dömer Johan Andersson att straffas med arbete å fästning i Fem år.
N:o 11 Svarfvarearbetaren Lars Johan Dahlgren är, genom Herr Prosten och Kyrkoherden Modighs, Häradshöfdingen Gagners, Urmakaren P. Barkmans, Vagnmakarelärlingen R. Sylbergs, Arbetskarlen A. Lekströms, Handlanden R. W. Ekeroths, v. Advokatfiskalen Rahmns och Badaremästaren Granströms jemte flere andra i saken hörde vittnens berättelser, med hvarandra jemförde, lagligen öfvertygad, att den 26 sistl. September hafva verksamt deltagit icke allenast i det utanför Handlanden
