Postiljonen Blomqvists nybyggnad anställde, arbetare till då varande t. f. Borgmästaren, för att till honom framföra sina önskningar, såsom det arbetarne emellan varit aftaladt; att Carl Johansson, oaktadt t. f. Borgmästarens till dem framställda förmaningar att afhålla sig från oordningar och skiljas, icke destomindre i de öfrige arbetarnes sällskap förfogat sig till Handlanden Lindman, för att, såsom Carl Johansson yttrat, tala med honom angående spannmålshandel; att Carl Johansson på hemvägen derifrån varit närvarande vid uppträdet utanför Handlanden Borgs salubod, och att Carl Johansson, som vid pass kl. 1 samma dag jemte tilltalade Svening Nilsson, Malmberg och Anders Petersson undfått begärdt företräde inför Magistraten och derstädes af t. f. Borgmästaren förmanats till stillhet och laglydnad, dertill genmält, sedan upprorslagen för dem blifvit uppläst, att det vore bättre sitta på häkte än svälta; och som Carl Johansson genom berörde, af vittnens berättelser styrkta, erkännande, gjort sig förfallen till ansvar för visad trotsighet mot offentlig myndighets bud och befallning; alltså, och i förmågo af 2 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Rådstufvu-Rätten Carl Johansson för berörde delaktighet i upproret, att straffas med arbete å fästning i Sex månader.
N:o 51 Fjortonårige Ynglingen Axel Wilhelm Jonasson har inför Rätta frivilligt bekänt hurusom han, den 26 sistl. September, följt efter en till Häradshöfdingen Fricks egendom tågande folkhop, äfvensom att han derstädes, efter uppmaning af en för honom okänd person, från marken upptagit och i riktning åt stora byggningen kastat en sten, hvilken, enligt hvad Jonasson tyckt sig förmärka, träffat knuten af nämnde byggning; och varder Axel Wilhelm Jonasson för berörde, af honom erkända delaktighet i upproret med hemtadt stöd af grunderna i 31 Kap. Missg.-B., af Rådstufvu-Rätten dömd att af sin Fader, i Åklagarens närvaro, på lämpligt sätt agas.
I anledning af framställde ersättningspåståenden varder, med förklarande att de sakfällde icke kunna åläggas gälda kostnaden för den, i anledning af upproret någon tid härstädes förlagde Militärkommendering, och att Smeden Andersson för sin inställelse vid Domstolen icke kan ersättning tillerkännas, det utlåtande i öfrigt af Rådstufvu-Rätten meddeladt, att Carlsson, Carl Petersson, Malmberg och Carl Svensson skola dels gemensamt med Lönnegren, Johannes Petersson och Carl Magnus Bång, eller hvilken af dem, som tillgång eger, godtgöra Johannes Petersson i Hunseberg för hans inställelsebesvär med Tio R:dr, dels tillsammans med Sjö och Lönnegren, efter enahanda grund, ersätta Drängen Johan Magnus Strand för hans hitresa med Nio R:dr, och dels jemte Sjö, Lönnegren, J. P. Lundberg, Johan Larsson, Carl Magnus Gustafsson, Johan Andersson, Dahlgren, Sven och Gustaf Peterssöner Brun, Anders Andersson, Öberg, Carl Abrahamsson, Rosell, Carl Hansson, Zetterberg, Hällstrand, Löfgren, Lars Danielsson, Dyberg, Per August Andersson och Hörnsten, en för alla och alla för en, utgifva ej mindre det i Kompani-Chefen v. Geddas räkning upptagne belopp 210 R:dr 46 sk., än äfven för en förlorad bajonett 2 R:dr 1 sk. 6 r:st., och för reparation å ett gevär 22 sk. 6 r:st.; blifvande de sakfällde gemensamt eller hvilken af dem, som dertill eger förmåga, förpligtade att utgifna till vittnen, Löjtnanten Löwenadler 15 R:dr 40 sk. 6 r:st., Herr Hofjägmästaren von Nieroth 41 R:dr 33 sk., samt Pigan Karin Johansdotter från Rödån 6 R:dr, allt R:gs, fordrad godtgörelse för deras inställelsebesvär, i afseende hvarå bemälde vittnen, derest tillgång hos de sakfällde brister, ega till erhållande af godtgörelse, enligt Kongl. Förordningen den 20 November 1845, hos vederbörande sig anmäla.
Vid den utgång saken erhållit förordnar Rådstufvu-Rätten, att Åkerblad, Malmgren och Anders Johan Svensson i och för detta mål icke må i häkte längre qvarhållas, men att Hörnsten, Anders Sjöberg, J. Berg, Bårman, Clasén, Nils Lundahl, Bång, Himmelman och Carl Johansson deremot genast skola i häkte inmanas.
Häktad part, som i detta Rådstufvu-Rättens utslag vill söka ändring, har att inom eller sist före klockan 12 å Femtonde dagen härefter sine till Kongl. Maj:ts och Rikets Götha Hof-Rätt ställde besvär inlemna till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länet, som tillser att den klagande icke saknar erforderligt biträde vid besvärens författande.
Annan part, som vill utslaget öfverklaga, åligger att före eller sist å ofvannämnde tid till ofvanbemälde Kongl. Hof-Rätt ingifva sine besvär, hvarvid, om klaganden är till böter fälld, skall fogas antingen en af två vederhäftige män utgifven löftesskrift, deruti de, en för begge och begge för en, borga för de honom ådömde böter, eller ock behörigt bevis, att samme böter äro i Ränteriet eller hos Magistraten eller Kronofogden i orten nedsatte, eller ock intyg, meddeladt af vederbörande Domstol, Domare, Pastor eller Kronobetjent, att klaganden för fattigdom ej mäktar böterne utgifva eller derför borgen ställa; hvarförutan den klagande, hvilken sålunda fullföljer sina besvär, skall antingen sjelf eller genom lagligen befullmäktigadt ombud inställa sig vid Kongl. Hof-Rätten, för att, i händelse besvären utställas till förklaring, dem uttaga och i öfrigt de af Kongl. Hof-Rätten meddelade föreskrifter fullgöra.
Försummar den klagande något af hvad sålunda är föreskrifvet, skall han anses hafva förlorat sin talan och hans besvär ej komma under pröfning. Actum ut supra.
På Rådstufvu-Rättens vägnar:
G. F. ASKER.
