Lisa Isaksdotter, och vistades i hemmet till 12 års ålder, då han kom i tjenst. Sedermera blef Gran soldat vid Jönköpings Regemente, men tog afsked efter femton och ett halft års tjenstgöring och flyttade hit till staden 1847. Gran är gift, men har icke några barn och har med sitt arbete icke kunnat förtjena mera, än som åtgått till uppfyllande af de nödvändigaste lefnadsbehofven. I sex år har Gran varit brandvaktssoldat, från hvilken befattning han blifvit endtledigad för fylleri. Gran har förut varit tilltalad för slagsmål och derför pliktat Tre R:dr 16 sk., men ej för annat brott.
Gran hade icke egt kännedom om folksamlingen på Tisdagen, förr än han följande morgon kom till Handlanden Lindman, hos hvilken han brukat arbeta, då Lindman sjelf berättade derom. Det dröjde dock icke länge, innan Gran fick vara vittne till oväsendet. Omkring kl. 9 på Onsdagsmorgonen samlades utanför gården en folkhop, som ropade efter Lindman. Gran gick ut på gatan, men deltog icke på något sätt i folkhopens fridstörande förehafvanden, utan talade endast med några herrar. Sednare på förmiddagen gick Gran åt vester och fann på Vedtorget flere arbetare församlade, med hvilka han samtalade, men varnad af Häradshöfdingen Lindqvist, skiljde sig Gran från folkhopen och gick hem, utan att hafva ofredat någon och utan att vidare inlåta sig med de upproriske.
31:o Förre Brandvaktskarlen August Berg, boende i Fru Lundqvists gård på Svenska maden, är född den 11 November 1827 på Löneberg i Rogberga socken af föräldrarne, Bonden Johannes Månsson och hans hustru Lisa Mattesdotter, af hvilka endast modren nu lefver. Berg vistades hemma till dess han var sexton år gammal, hvarefter han tjenat såsom dräng på åtskilliga ställen på landet till sistlidne år, då han på våren flyttade hit till staden. Berg, som är gift, men utan barn, har såsom arbetskarl härstädes haft tillräcklig arbetsförtjenst för sin bergning och ett år varit brandvaktskarl, men blifvit afskedad, emedan han, vid en marknad, då han biträdde att upprätthålla ordning, tilltvingade sig penningar på grund af sitt föregifvande, att klockbyte vore i staden förbjudet. För brott har Berg förut icke varit tilltalad.
Tisdagen den 25 sistl. September hade Berg på aftonen gått åt östra delen af staden och påträffat den folkhop, som var samlad utanför Handlanden Lindmans gård. Berg hade igenkänt några personer af folkhopen, men kunde nu icke påminna sig hvilka de voro. De tillsade honom att vara med dem, men han vägrade och aflägsnade sig. Om tilldragelserna på Onsdagsförmiddagen egde Berg kännedom endast genom andra personers berättelser; men på aftonen sistnämnde dag, då Berg återvände från Drösphults gästgifvaregård, dit han skjutsat Skomakaren Åsander, fick han vid Dunkahalla höra ett förfärligt buller och skrik och såg en ofantlig menniskomassa i Häradshöfdingen Fricks trädgård, kastande stenar på lusthuset. Utan att tala vid någon, red Berg förbi och kom till skjutsstallet omkring kl. 11 i sällskap med en dräng derstädes vid namn Andersson, hvilken Berg på vägen upphunnit. Klockan 7 hade Berg farit från staden, och såsom förklaring deröfver att fyra timmar åtgingo för resan, ehuru Drösphult ligger endast tre fjerdedels mil från staden, uppgaf Berg, att Åsander hade lass. På fråga vidgick Berg, att han var en bland dem, som på Tisdagsaftonen hindrade Stenroddaren Carlssons häktande.
32:o Snickaregesällen Johan Magnus Nyström är född den 16 Augusti 1820 här i staden af föräldrarne Johan Nyström och dennes hustru Brita Christina. Fadren, som nu är död, hade varit arbetare på en kortfabrik. Vid tolf års ålder hade Nyström, som dittills varit hemma, blifvit betjent hos då varande Kaptenen, nu mera Öfversten v. Sydow och derefter haft sådan tjenst hos Häradshöfdingen Rydbeck. År 1838 kom Nyström i Snickarelära och blef gesäll 1842 samt lefver nu ogift hemma hos modren, om hvilkens uppehälle han drager försorg. Nyström, som för sina lefnadsbehof haft tillräcklig inkomst af sitt arbete, har förut icke varit tilltalad för brott.
Uti oroligheterna den 25 och 26 i förra månaden hade Nyström icke tagit del och hade sig icke något bekant rörande tilldragelserna på Tisdagen. Onsdags förmiddagen stod Nyström i porten till Assessorn Wikboms gård, då Häradshöfdingen Frick derutanför omringades af det församlade folket och hörde åtskilliga yttranden om de höga spanmålsprisen och svårigheten för de fattige att lefva, äfvensom Häradshöfdingens löfte att icke mera uppköpa potäter. Klockan emellan fem och sex på eftermiddagen gick Nyström ut, nyfiken att erfara hvad som kunde hända och följde efter folkhopen till Handlanden Lindmans gård, der han af Sadelmakaren Carlsson, Herr Hofrätts-Rådet Darin och andra herrar uppmanades att gå hem, hvilka uppmaningar Nyström äfven åtlydde, sedan herrarne, med hvilka han talat om den dyra tiden, lofvat att, så vidt lagligen kunde ske, afhjelpa folkets klagomål. Efter att hafva varit hemma två timmar, gick Nyström åter ut kl. 10, för att söka Svarfvaren Andersson, till hvilken han hade ärende. Andersson var icke hemma, men Nyström inväntade honom och återvände derefter hem kl. 12. Vid ankomsten till sin bostad, fann Nyström porten läst, hvarföre han åtföljde Svarfvaren Vigands hustru, som kom gående förbi, till hennes hem, och då Nyström uppehållit sig der ungefär en half timma, kom underrättelse, att fönster blifvit inslagna hos Lindman. För att taga närmare reda på förhållandet, gick Nyström ut, men då var allt lugnt och stilla och inga folksamlingar syntes till. Han återvände derföre först till Vigands och sedan hem samt insläpptes af modren, sedan han, genom bultningar på porten, gifvit sig tillkänna. Vigand, som var ute, då Nyström kom till hans hemvist, hemkom innan Nyström begaf sig derifrån.
I anledning af Nyströms uppgift, att han med dem, som uppmanade honom gå hem, inlåtit sig i samtal om den dyra tiden och funnit sig tillfredsställd af deras löften till folket, gjordes Nyström uppmärksam på det osannolika uti hans förebärande, att han endast af nyfikenhet åtföljt folkhopen, men han vidhöll hvad han sagt.
