33:o Smedlärlingen Jonas Berg är född den 29 Januari 1839 af föräldrarne, Stenhuggaren Johannes Berg och hans hustru Anna Christina Andersdotter, boende på ett torp under Kettilstorp. För tre år sedan kom Berg hemifrån hit till staden och upptogs på arbetshuset, samt blef sedermera genom Fattigvårds-Direktionens försorg satt i lära hos Smeden Ekman, hos hvilken han sedan fortfarande varit. Berg har förut icke varit tilltalad för brott.
Onsdagen den 26 i förra månaden hade Smeden Ekman på sin verkstad berättat, att en mängd arbetare dels Tisdags aftonen samlat sig utanför Handlanden Lindmans bostad och dels samma dag på gatan antastat Häradshöfdingen Frick, för det han köper upp potäter, äfvensom att oväsende på aftonen skulle komma att ega rum vid Häradshöfdingen Fricks egendom, i anledning hvaraf Gesällen Landén på verkstaden yttrade: ”Då skola vi väl gå dit och se på”, hvilket yttrande af Ekman ej besvarades. Ekman uppmanade icke sina arbetare att deltaga i oroligheterna, men han förbjöd eller varnade dem icke heller. Omkring kl. half 9 på aftonen gingo Berg och en af hans kamrater, Gustaf Sandberg samt Gesällen Landén till Dunkahalla och åsågo på afstånd de våldsamma uppträdena, i hvilka de icke togo någon del. Efter en half timmas förlopp återvände Berg, Sandberg och Landén till staden och hemkommo kl. half 10, då de öfrige kamraterna gått till sängs. Landén, som i sällskap hade en flicka, gick något efter, så väl till som från Dunkahalla, men hemkom straxt efter Berg och Sandberg. Bland den upproriska folkhopen hade Berg icke varseblifvit någon bekant. På Tisdagen hade Berg icke varit ute.
34:o Skomakaren Johan Löfgren, så kallad sjelfförsörjare, är född den 26 Februari 1824 på Mostugan under Ulfstorp i Sandseryd socken. Föräldrarne voro Torparen Bengt Löfgren och hans hustru Maria Petersdotter, hos hvilka Johan Löfgren vistades till 16 års ålder, då han kom i lära hos Sockenskomakaren i Sandseryd. Fyra år derefter arrenderade Löfgren en lägenhet, den han innehade till sistl. vår, då han flyttade hit till staden. Löfgren, som är ogift, har af sitt yrke haft riklig bergning och har icke förut varit tilltalad för brott.
På Onsdagsaftonen, då Löfgrens broder Gustaf, som går i arbete hos Häradshöfdingen Frick, af denne blifvit anmodad att gå vakt vid qvarnen, ämnade Löfgren besöka brodren och gick derföre åt vester utom staden kl. 9. Innan Löfgren hann fram, mötte honom en folkmassa, som kom springande, förföljd af soldater. Löfgren blef kullskuffad baklänges; och innan han kunde undkomma hade soldaterna hunnit in på honom och gifvit honom tre bajonettstyng. Utan att hafva varit framme vid qvarnen och utan att hafva ofredat någon, återvände Löfgren genast hem. Han hade icke heller deltagit uti eller varit närvarande vid något af de öfrige fridsstörande uppträdena, och hade icke igenkänt någon person uti den folkmassa han mötte vester om staden.
Åklagaren företedde ett Läkarebevis af följande innehåll:
Att Skomakare-näringsidkaren Johan Löfgren har trenne smärre trekantiga genom huden gående sår, fullkomligt liknande sådane som uppkomma af bajonetter, neml. ett i maggropen, ett på högra sidan af bröstkrogen och ett på högra höften; det varder icke allenast på aflagd embetsed intygadt, utan äfven med denna min edeliga förpligtelse: ”Så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ”, bekräftadt. Jönköping d. 3/10 1855. H. O. Caspersson.
Åklagaren yrkade, att Löfgren måtte förklaras skyldig träda i häkte.
Sedan de tilltalade åter fått inträda begärde åklagaren vittnesförhör med Herrar Hofrätts-Råden S. A. Darin och L. von Sydow, Herr Assessoren A. von Feilitzen, v. Häradshöfdingarne A. Drake och C. Lindqvist, Notarien J. Löwenadler, Herr Majoren Blidberg, Herr Kaptenen Weidenhielm, Fabrikörerne Sahlström och Malmberg, Handlanderne Salander, Westman och Westring, Boktryckaren Björk samt Mjölnaren Bengt Christersson; och på begäran af tilltalade Wållgren hade åklagaren inkallat Snickaren Nils Johan Sunesson, dennes hustru Sophia och dotter Hilda Albertina samt Smeden Carl Andersson, för att såsom vittnen höras i målet.
De till vittnen åberopade voro närvarande.
I fråga om jäf anförde Stenroddaren Carlsson, att Häradshöfdingen Drake vore hans uppenbare ovän och att Majoren Blidberg någon tid lärer varit svagsint, hvarföre Läkarebevis om hans sinnesbeskaffenhet borde företes, innan han finge vittna.
Rådhusrätten ogillade jäfsanmärkningarne, och som annat jäf ej förekom, fingo vittnena aflägga ed, varnades för dess missbruk, hördes serskildt och berättade:
1:o Herr Hofrätts-Rådet S. A. Darin, att han på morgonen den 26 sistl. September sett flockar af arbetare tåga af och an i staden än åt öster, än åt vester, hvaraf vittnet befarade, att några oordningar voro å bane. Vid middagstiden begaf sig vittnet, som emedlertid fått veta anledningen till oroligheterna, ut i staden och då vittnet på torget gick förbi några utanför Handlanden Molinies bod stående personer, enligt hvad deras klädsel utvisade, hörde till arbetsklassen, yttrade en af dem orden: ”gå till Frickens och tända på.” Vittnet, som icke hört mer af deras samtal, kunde icke säga, om dessa ord utgjorde fortsättning af en berättelse eller om resultatet af en öfverläggning bemälde personer emellan dermed uttrycktes; men inseende vidden af den fara, för hvilken Häradshöfdingen Frick möjligen kunde blifva utsatt, emedan en uppretad folkmassa, som börjat gå våldsamt tillväga saknar all besinning, lät vittnet berörda yttrande genom Herr Kaptenen Weidenhielm komma till Fricks kännedom. På eftermiddagen hölls sammanträde på Rådhuset med stadens innevånare, för öfverläggning om lämpliga åtgärder till lugnets återställande, hvilket sammanträde äfven vittnet bevistade. Under det vittnet jemte flere andre personer, efter sammanträdets slut, uppehöll sig på torget, kom en folkhop, till antalet omkring 20 eller 30 personer, från vester tågande förbi. De på torget församlade borgarne och andra
