förnummit Herr Borgmästarens uppmaning till folket att åtskiljas, samt att Lundström i anledning deraf yttrat, som Lundström påstod att orden fallit, ”väl om herren har uträttat sitt ärende, men jag har ett igen”, hvilket ärende, enligt hvad Lundström nu förebar och envist vidhöll, var att hemta käppen, som han haft i förvar hos Handlanden Hansson. Sedan emedlertid Lundström kommit att skiljas från Lönnegren och Lundqvist samt folkhopen ställt sin färd åt vester, hade Lundström fått höra sägas det upprorsmännen ernade sig utom vestra förstaden till Häradshöfdingen Fricks bostad, hvarföre Lundström följande stora gatan utåt Förstaden fortsatte vägen framåt till Talavid, ofvanför hvilket ställe Lundström tillika med Lundqvist, Peter i Yxnahaga och en bonde, som var svåger till den sednare, stadnade på en kulle i en potatislycka till höger om allmänna landsvägen, då man kommer från staden. Derifrån lyssnade Lundström till larmet, som egde rum vid Häradshöfdingen Fricks bostad, mer hvarken Lundström eller hans följeslagare gingo dit, oaktadt flere för Lundström obekanta personer vid förbigåendet uppmanade dem att följa med. Efter en stunds förlopp kommo flere personer, bland hvilka Lundström endast igenkände Pipfilarne Nordström och Johannes Rydberg, begge boende vid Husqvarna, skyndande från den trakt, der Häradshöfdingen Fricks bostad är belägen, vägen framåt till staden; och vidare kände icke Lundström angående hvad den dagen tilldragit sig, emedan han kl. 9 eller 10 på aftonen gick hem och ankom dit kl. 11, samt var således icke närvarande vid sista uppträdet utanför Handlanden Lindmans hus, derå något fönster, då Lundström på hemvägen gick derförbi, icke var sönder, hvilket förhållande Lundström trodde Ahlström vid Tegelbruket och en person vid namn Lekström kunna intyga; och förnekade Lundström enständigt att han tagit någon del i upproret, förebärande att han endast af nyfikenhet tillstädesvarit vid förut omförmälda uppträden.
38:o Smedlärlingen Gustaf Petersson: att han föddes i ett soldattorp i Brunhalla socken i December 1837 af gifta föräldrarne Soldaten Brun och Anna Petersdotter, efter hvilkas död Gustaf Petersson från sitt 6:te till sitt 16:de år uppfostrades på nämnde sockens bekostnad och kom sedermera i lära här i staden, först till Smeden Nyström, hos hvilken Gustaf Petersson vistades i två eller tre månader, samt var derafter i 8 månader hos Smeden Andersson, hvarefter Gustaf Petersson ungefärligen ett år varit hos sin nuvarande mästare Smeden Lindström och har aldrig förr än nu varit för brott tilltalad. Angående de ifrågavarande oroligheterna uppgaf Gustaf Petersson, att han derom erhållit kännedom först Onsdags förmiddagen den 26 sistl. September genom sin mästare Smeden Lindström, men icke på något sätt deltagit deri. Lindström hade sagde dag emot vanligheten låtit sina arbetare, tre gesäller samt tre lärgossar, arbeta på beting, som de slutade före kl. 18 på aftonen; hvarefter både gesällerne och lärgossarne, de sistnämnde i ett sällskap, begåfvo sig ut åt staden. På Stora Torget träffades en stor folkmassa, som de af nyfikenhet och på något afstånd följde, då den tågade till vice Häradshöfdingen Fricks egendom utanför vestra Förstaden. Gustaf Petersson stadnade till en början vid Talavid och hörde derifrån tumultet vid Häradshöfdingen Fricks lusthus, samt begaf sig sedermera till trädgården der lusthuset är beläget, men då hade upprorsmännen redan afgått till bemälte Häradshöfdings bränneri, der jemväl våldsamheter föröfvades. Vid uppträdena utanför Handlanden Lindmans hus var Gustaf Petersson icke närvarande.
I anledning af Gustaf Peterssons påstående, att han icke varit närvarande vid uppträdet i Häradshöfdingen Fricks trädgård, företrädde förut afhörde vittnet Kristen Bengtsson och intygade på sin aflagda sanningsed, att Gustaf Petersson var den som var uppe i fönstren å drängstugan derstädes och ryckte sönder fönsterbågarne i nämnde byggnad. Gustaf Petersson förnekade likväl enständigt sanningsenligheten af Kristen Bengtssons berörde intyg.
Sedan härefter alla de tilltalade åter blifvit inkallade, uppgaf tilltalade Smedlärlingen Berg på förekommen anledning att han sistlidne Måndag erhållit stryk och förebråelser af sin husbonde Smeden Ekman, för det Berg omtalat att gesällen Landén varit ute Onsdags afton, äfvensom att Landén sjelf förebrått och oqvädat såväl Berg som till vittne åberopade gesällen Blomberg, derföre att de icke förtegat Landéns utevaro nämnde afton.
Härefter tillkännagaf Åklagaren, att han för att denna dag vittna i saken inkallat Fabrikören Carl Gustaf Nyström, Smeden Carl August Wallin, Smedgesällen Carl Erik Blomberg, Pipfilaren Nils Magnus Lundqvist från Husqvarna, Bokhållaren Per August Appelqvist, Sjömannen Oscar Enander, Drängen Frans Jonsson, Smedgesällen Isak Åkerblad, Skomakaregesällen Anders Johan Tillander, Vagnmakarlärlingen Carl Reinhold Sylberg, Smedlärlingarne Carl Westerberg, Carl Gustafsson och Sven Gustaf Johansson, Arbetskarlarne Carl Lidström, Johan Svensson och Johan Andersson samt Skräddaren Johan Renstedt och Gårdsägaren Carl Bergsten.
Vid fråga om jäf emot ofvanuppräknade till vittnen åberopade personer, anmärkte tilltalade Arbetskarlen Johan Andersson, att Frans Jonsson vore hans uppenbare ovän, men som Frans Jonsson förnekade nämnde förhållande, hvarom Johan Andersson ej erbjöd någon bevisning, blef jäfsanmärkningen såsom obestyrkt ogillad; äfvensom tilltalade Sven Peterssons, utan jäfsanmärkning framställda, bestridande af vittnesförhöret lemnades utan vidare uppmärksamhet.
Samtlige här ofvan uppräknade i öfrigt ojäfvade personer fingo aflägga sanningsed, om hvars vigt de erinrades, hördes hvar för sig och berättade:
22:o Fabrikören Carl Gustaf Nyström: att sedan vittnet Onsdags aftonen efter uppträdet hos v. Häradshöfdingen Frick, der vittnet icke varit närvarande, af Patron Blad fått veta att oroligheter dagen förut ägt rum utanför Handlanden Lindmans gård samt vittnet, som stod på torget, förmärkt att folkmassan styrde kosan åt öster, hade vittnet äfven begifvit sig dit. Bland den utanför af i grannskapet af
