Sida:Upproret i Jönköping den 25 och 26 September 1855.djvu/46

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
38

deltagit i oroligheterna, oaktadt några för vittnet okända och med störar försedda personer af arbetsklassen hotat vittnet och Eklund med stryk, om de ej ville vara med; att vittnet och Eklund i anledning deraf gått afsides i en gränd och åsett huruledes upprorsmännen fortforo i utöfningen af sina våldsamheter, dervid äfven stenar kastades; samt vittnet ej förmärkt att den frivilligt bildade patrullen sökt återställa ordningen, enär vittnet förmodligen då redan aflägsnat sig, hvilket skedde förr än oroligheterna upphörde; tilläggande vittnet på frågor att vittnet icke kände någon af dem, som deltogo i sista uppträdet utanför Handlanden Lindmans bostad, och att vittnet icke kände anledningen, hvarför just ifrågavarande dag så många personer från Husqvarna begifvit sig till staden. Emedlertid medgaf vittnet att det på förmiddagen sagde dag af från staden ankomne bönder hört berättas att der varit tumult.

Herr Advokatfiskalen Svalander yrkade, med afseende på den förbehållsamhet hvarmed vittnet Lundqvist afgifvit sin ofvananmärkta berättelse, och då sannolikt vore att vittnet icke uppenbarat allt hvad det i saken hade sig bekant, att vittnet måtte förpligtas att af sin själasörjare förskaffa sig undervisning i kristendomen.

Härefter fortsattes förhöret med:

26:o Bokhållaren Per August Appelqvist: att sedan Onsdags förmiddagen den 26 sistl. September en mängd folk ankommit och stadnat utanför Handlanden Sjöbergs salubod, der vittnet är anställd såsom Bokhållare, hade några karlar, hvaribland vittnet igenkänt Arbetskarlarne tilltalade Carl Gustaf Carlsson, Carl Petersson, Carl Svensson och Johan Andersson, inkommit i boden och först talat med Handlanden Sjöberg; att någon eller några bland folket sedermera antastat en dervarande bonde från Nässjö socken, samt sedan denne dragit sig undan innanför bod-disken, hotat honom dels med stryk och dels att kasta honom öfver disken till folket, så framt han ej ville komma godvilligt. Anledningen till våldsverkarnes uppretade sinnesstämning skulle, enligt bondens egen uppgift, icke varit annan än att bonden sagt det de varit öfverlastade. Sedan bonden lemnat en Rdr Rgs, som af Bokhållaren Barkman emottogs och lemnades till Johan Andersson, hade våldet mot bonden upphört och folkmassan aflägsnat sig. Vid de tillfällen, då folkskockningar ägt rum utanför Handlanden Lindmans hus, hade vittnet icke varit närvarande, och kunde icke heller meddela någon upplysning i afseende på oroligheterna vid Häradshöfdingen Fricks egendom under aftonen, enär vittnet uppehållit sig vid qvarnen då våldsamheterna vid lusthuset föröfvades, och således på för långt afstånd för att hafva kunnat iakttaga hvad som der tilldrog sig eller igenkänna någon af våldsverkarne.

27:o Sjömannen Oscar Enander: att vittnet väl varit i staden Tisdagen den 25 sistlidne September, men icke fått någon kännedom om oroligheterna förr än nästpåföljande dag vid middagstiden, då vittnets fader, som är boende på förstaden, underrättat vittnet derom; att vittnet vid nämnde tid sett en mängd folk församladt utanför Handlanden Borgs hus och bland annat, som vittnet icke kunde påminna sig, att tilltalade Gustaf Petersson dervid på allmänna gatan af okänd anledning tilldelat Engelsmannen Headen, som tillfälligtvis varit närvarande, en örfil, hvilket våld vittnet äfven förmodade Brandvaktskarlen Wred och Timmerkarlen Nilssons söner hafva åsett, enär de också varit närvarande; att vittnet, som icke hade sig något bekant om uppträdena utanför Handlanden Lindmans hus, aftonen sagde dag på afstånd betraktat massans våldsbragder vid Häradshöfdingen Fricks egendom, men att vittnet icke kunde draga sig till minnes andra omständigheter som dervid förelupit, än att tilltalade Gustafsson som varit i vittnets sällskap blifvit slagen; att bemälte Gustafsson för vittnet uppvisat en knif och uppgifvit att han dermed sårat en soldat, af dem som för tillfället sökt bortdrifva upprorsmännen, äfvensom att vittnet såg tilltalade Sjö, då denne var vid Talavid på väg till Häradshöfdingen Fricks egendom, samt att Sjö vid nämnde tillfälle burit en stör, i ändan på hvilken varit en halsduk.

28:o Drängen Frans Jonsson: som underrättades att han icke behöfde berätta något som i denna sak kunde röra hans tilltalade fader: att vittnet under det oroligheterna vid Häradshöfdingen Fricks egendom pågick iakttagit, att tilltalade Bleckslagarlärlingen Johan Öberg och Guldsmedslärlingen Carl Abrahamsson, försedde med stakar, klättrade upp på lusthustaket och försökte att slå ned de der uppsatta prydnader, dock utan att nämnde försök lyckades; att Carl Abrahamsson, innan han steg upp på taket, afdragit sina stöflor, men påtagit den ånyo sedan han uppkommit och en för vittnet okänd person flytt honom dem; att Strumpväfvaren Malmgren och Drängen Zetterberg jemväl varit dervid närvarande, försedde den förre med en stör och den sednare, som stått nära vid vägen med en bössa; att då en person uppmanat Zetterberg att släppa bössan och sökt rycka den ifrån honom, någon svarat ”nej hon skall sönder” och sedermera hade bössan också blifvit sönderslagen; att vid samtal med tilltalade Arbetskarlen Johan Andersson och Muraregesällen Sandberg, af hvilka vittnet straxt derefter träffade, den förre vid Talavid och den sednare på torget, hade bemälte personer angående omvittnade uppträdet yttrat Johan Andersson, att ”om ej åen varit der, vet Gud huru det gått med mig” och att han erhållit bajonettstygn i sidan, samt Sandberg, som orden fallit: ”Zetterberg var en sate att husera med bössan”, hvarjemte Johan Andersson sagt ”att om vi haft flere hjeltemän skulle vi gjort rent hus deruppe”; att vittnet om första uppträdet Onsdags aftonen vid Handlanden Lindmans hus icke hade sig annat bekant, ledande till upplysning i saken, än att det uppgafs i den församlade folkhopen att en person, som tilldelade vittnet ett slag, varit tilltalade Svarfvaren Dahlgren; och att vittnet påminde sig hafva vid sista uppträdet utanför Handlanden Lindmans hus sett Tapettryckaren Dyberg slå i väggarne med en stör och att Gördelmakar-lärlingen Carl August Rosell haft i handen en stor stör af ek, som vittnet fråntog honom, och trodde vittnet att till vittne åberopade Vagnmakar-lärlingen Sylberg, hvilken också varit