”Afskrift.
Wår ynnest etc. I sammanhang med afgifna underdåniga berättelser om de allmän ordning störande uppträden, som den 25 och 26 sistl. September egt rum i staden Jönköping, och hvarvid af besinningslösa folkmassor sådane våldsamheter både i och utom staden föröfvats, att J, som redan vid oroligheternas början, hos Chefen för Wårt Jönköpings Regemente begärt, att till handräckning för lugnets upprätthållande en truppstyrka af 100 man utaf Regementet måtte till staden inbeordras, sedermera funnit Eder föranlåtne att ytterligare reqvirera dels 100 man af samma Regemente, dels hos närmaste Sqvadronsbefälhafvare 18 man af Wårt Smålands Hussar-Regemente, allt med nödigt befäl, hafven J, som den 1 i denna månad ansett omständigheterna medgifva, att af denna truppstyrka, hvaraf 25 man varit beordrade till staden Grenna, der folkoroligheter jemväl egt rum, hemförlofva så stor del; att endast 100 man infanteri då qvarblefvo i Jönköping, i underdånighet anhållit, det Oss måtte täckas i Nåder förordna på hvad sätt kostnaden för ifrågavarande militärhandräckning bör gäldas; och gifve WI Eder härmed till svar och behörig efterrättelse i Nåder tillkänna, det WI funnit godt bemyndiga Eder att af under händer varande medel förskjuta de af militärkommenderingarne härflytande kostnader, samt, efter det kommenderingarne kunnat hemförlofvas, i underdånighet anmäla beloppet till vidare anordning; ankommande dock på vederbörande Domstols beslut, i sammanhang med våldsmålets afdömande, hvilken eller hvilka det skall åligga att de förskjutna kostnaderna till större eller mindre del ersätta. WI befalle Eder Gud Allsmäktig Nådeligen.
Stockholms Slott den 4 Oktober 1855.
OSCAR.
Ex officio
Carl Landegren.
I anledning hvaraf Herr Advokatfiskalen, å Justitie-Kanzlers-Embetets vägnar, gjorde framställning
derom, att Rådstufvu-Rätten måtte i sammanhang med målets pröfning i öfrigt bestämma om och i
hvad mån de i skrifvelsen omförmälde kostnader skola af de tilltalade gäldas.
Soldaterne N:o 136 Skön, N:o 124 Rinaldo, N:o 131 Waldo, N:o 132 Spjut och N:o 130 Bo, som blifvit öfverfallne och misshandlade, under det de genom bajonettanfall sökte skingra den folkmassa, som på aftonen don 26 sistl. September vid Häradshöfdingen Fricks egendom gjorde uppror, upplystes vara närvarande, hvarföre de förekallades, hördes hvar för sig och berättade angående de vid nämnde tillfälle dem öfvergångna våldsamheter:
1:o N:o 136 Skön: Sedan upprorsmännen med stor häftighet börjat stenkastning, dels mot Häradshöfdingen Fricks qvarn, i hvilken Herr Löjtnanten Hellman med sitt manskap till en början förhållit sig stilla, dels mot drängstugan och dels mot stora byggningen, samt inslagit en mängd fönsterrutor och, inkomna i hufvudbyggnaden, börjat utkasta bordstudsare och annat husgeråd, hade Löjtnanten Hellman kommenderat till anfall, då soldaterne till en början medelst förnyade bajonettanfall tre gånger fördrifvit våldsverkarne, men slutligen blifvit skingrade och öfvermannade. Då Skön under tumultet, och sedan han blifvit skiljd från sina kamrater, tillfrågat en person bland våldsverkarne hvem han var, hade denne, som Skön nu igenkände vara tilltalade Carl Magnus Gustafsson, svarat: ”det skall du bli varse” och sedan en annan person, som Skön icke igenkände, fattat uti bajonetten på Sköns gevär, dervid bajonetten kröktes, skar Gustafsson Skön i ansigtet med en knif, samt tillfogade Skön dervid två sår, äfvensom Sköns vapenrock och för tillfället begagnade uniformsmössa sönderskuros. På Sköns rop om hjelp kom Soldaten Rinaldo och befriade Skön från bemälte två personer, hvarefter såväl Skön som Rinaldo lyckades komma undan.
Skön hade nu två sår, ett på hvardera sidan af ansigtet, sträckande sig från tinningarne till öronen, äfvensom vapenrocken befanns vara sönderskuren.
Tilltalade Carl Magnus Gustafsson, som förnyade sitt erkännande att han vid uppgifna tillfället med en knif tillfogat Skön ofvanomförmälte sår, nekade dock att någon person varit honom behjelplig vid våldets utöfning, äfvensom att han sönderskurit Sköns mössa och vapenrock.
2:o N:o 124 Rinaldo: Då Rinaldo på Sköns kallelse skyndade dit, der Skön stod inbegripen i handgemäng med två för Rinaldo okända personer, af hvilka den ene sökte rycka geväret från Skön, och icke släppte det förr än Rinaldo med kolfven af sitt gevär tilldelat den ene af de okände två hårda
