Sida:Upproret i Jönköping den 25 och 26 September 1855.djvu/56

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
48

slag i hufvudet, var Skön redan sårad och Rinaldo sjelf träffades i ansigtet, samt sårades af en sten, hvilken kastades från den folkhop, hvaraf Rinaldo och Skön för tillfället voro omringade, och hvaraf en mängd med störar försedde personer under tumultet slogo Rinaldo på armarne, så att en mängd blånader derå uppkommo. Rinaldo och Skön begåfve sig, sedan den sistnämnde blifvit befriad och lyckats rädda sitt gevär, på hvilket bajonetten var krökt, skyndsamt till qvarnen och der varseblef Rinaldo genast att Sköns mössa och vapenrock jemväl voro sönderskurna. Rinaldo kände icke någon af de personer, med hvilka han och Skön varit i handgemäng; men iakttog att den person, som sökte fråntaga Skön geväret, var liten och undersättsig, med ljust hår samt för tillfället barhufvad.

Tilltalade Carl Magnus Gustafsson uppgaf, i anledning häraf, att han under kampen med Skön och Rinaldo erhöll ett slag i hufvudet af den sednare, men nekade fortfarande att han sökt fråntaga Skön geväret eller hållit deri, eller ett han bekommit mer än ett slag.

Rinaldo hade nu en plåsterlapp å ansigtet och förmälde sig ännu lida af det honom öfvergångna våld.

3:o N:o 131 Waldo: då Waldo och hans vapenbröder, under befäl af Herr Löjtnanten Hellman, vid ifrågakomne tillfälle två gånger fördrifvit de folkhopar, som föröfvade våldsamheter vid Häradshöfdingen Fricks egendom, kom manskapet vid tredje anfallet att skingras. En kortvext och undersättsig person fattade tag i bajonetten å Waldos gevär och Waldo träffades under anfallet vid drängstugan af flere stenar, som till otalig mängd kastades af upprorsmännen, så att Waldo fick ett ännu ej läkt svårt sår i hufvudet, äfvensom Waldos kask böglades, men den är nu genom Waldos egen försorg iståndsatt.

4:o N:o 133 Spjut: att Spjut efter tredje bajonett-anfallet på den vid Häradshöfdingen Fricks egendom församlade upproriska folkhopen blef skild från de öfriga soldaterne samt omringad af ett öfverlägset antal personer, hvilka med störar slogo Spjut på armarne och frånryckte honom geväret; hvarförutan Spjut som träffades af en mängd från den upproriska hopen kastade stenar, sårades å ena handen, å armbågarne och å hufvudet samt förlorade en del af sitt ena öra, äfvensom en knapp å kasken bortslogs. Spjuts vid tillfället påhafde uniformsbyxor blefvo också under tumultet sönderrifne, utan att Spjut kunde uppgifva huru dervid tillgått och ansåg troligt, att han sjelf sönderrifvit dem, då han skyndade öfver en gärdesgård för att rädda sig undan den förföljande folkhopen. Deribland igenkände Spjut icke någon, men iakttog att den som i synnerhet slog honom var klädd i ljusa byxor.

Tilltalade Danielsson, hvilken, enligt hvad förut under ransakningen blifvit upplyst, sednare på dagen innehaft ett soldatgevär, föreställdes nu Spjut, men denne sade sig icke kunna påstå att Danielsson var den person, som fråntog Spjut geväret.

5:o N:o 130 Bo: Vid andra bajonett-anfallet på våldsverkarne vid Häradshöfdingen Fricks egendom, sårades Bo af en sten i hufvudet samt fick sina uniformskläder sönderrifna och sin kask böglad, men uniformspersedlarne äro numera genom Bos försorg lagade. Bo kunde icke namngifva någon af dem, som öfverfallit honom eller deltagit i våldsamheterna.

Alla soldaterna intygade, att de under bajonettanfallen varsamt begagnade sina bajonetter och att dessa användts endast mot dem, som gått i spetsen för folkmassan och uppfört sig mest våldsamt. Huru många som dervid blifvit sårade kunde soldaterna icke uppgifva.

Härefter blefvo de utaf Stadsfiskalen Strömberg till i dag inkallade och för delaktighet i upproret ytterligare tilltalade personer hvar för sig hörde, då de uppgåfvo:

45:o Arbetskarlen Anders Petersson: att han föddes den 19 September 1818 i oäkta säng af modren Maja Mollberg på lägenheten Odens Redd under Barnarp, samt vistades hos sin moder till dess denna, då Anders Petersson var två år gammal, gifte sig med Mjölnaren Peter Fredriksson. Vid tjugo års ålder kom Anders Petersson, hvilkens fader är Hans i Åkarp af Rogberga socken, i tjenst först till Källarmästaren Kullman och sedermera till Herr Löjtnanten Hedenstjerna, samt har derefter i sju år uppehållit sig här i staden, der Anders Petersson för fem år sedan ingick äktenskap med sin nuvarande hustru Maja Jonsdotter, som födt honom tre ännu lefvande barn. Anders Petersson, som med hustru och barn bor hos Muraren Rosenqvist på förstaden, har icke förr varit för brott tilltalad och har genom arbete förvärfvat sin nödtorftiga bergning. Under sednaste tiden har Anders Petersson biträdt såsom timmerkarl vid den byggnad, som tilltalade Daniel Andersson åtagit sig att uppföra åt Postiljonen Blomqvist i vestra delen af staden. Tisdagen den 25 sistl. September hörde Anders Petersson tilltalade arbetskarlarne Carlsson, Malmberg och Daniel Andersson under samtal yttra, att de skulle gå till Handlanderne Lindman och Goldkuhl och utanför deras bostäder nedlägga en kubb och en yxa, såsom uttryck af sitt missnöje med Lindman och Goldkuhl, för det de drefvo handel med spanmål. Samma dag kl. emellan tre och fyra på aftonen var Anders Petersson Malmberg behjelplig att slipa en yxa, hvilken Anders Petersson nu igenkände vara densamme, som sednare på aftonen sagde dag tillvaratogs efter uppträdet utanför Handlanden Lindmans hus. Yxan, som jemväl blankslipades på sidorna, hade Anders Petersson sedermera icke förr sett än nu, och ej heller hade Anders Petersson egnat något eftertanka, hvarken åt den omständighet att den just då för tillfället slipades eller åt sättet hvarpå slipningen skedde, helst något samtal derom emellan Malmberg och Anders Petersson icke uppstod, och det var enligt vanligheten, att den bland timmermännen, som behöfde slipa sina eggjern, fick biträde vid slipningen. Sedan slipningen var slutad, kom tilltalade Carlsson och samtalade afsides med Malmberg några ord, som

(Fortsättn.)