dem, som dertill förklarade sig villiga, att förhålla sig beskedligt; hvarefter de begåfvo sig å väg. Ankomna till Häradshöfdingen Rudlings hus, uppmanades arbetarne att åtskiljas och gå hvar till sina göromål samt icke vidare göra sig sakre till några oordningar eller ofreda Lindman, men arbetarne fortsatte icke dessmindre vägen till den sistnämndes hus, och det oaktadt Häradshöfdingen Rudling under hela vägen dit icke upphörde med sina försök, att genom både vänliga och allvarliga förmaningar förmå dem att återvända. Johannes Petersson, hvilken gick efterst, kom i anseende till den mängd af folk, som emedlertid samlat sig, icke ända fram till Lindmans, utan stadnade vid Skomakaren Fägerholms i grannskapet belägna hus, der Johannes Petersson, efter att hafva dröjt en stund, utan att förmärka några oordningar, vek af åt gränden och gick hem samt ankom dit kl. 9. Sedan Johannes Petersson intagit frukost hemma gick han åter ut i staden, men icke till sitt arbete, utan vandrade hit och dit och var emedlertid närvarande vid folkskockningarne utanför Handlanderne Borgs samt Ahlén & Sjöbergs salubodar, men höll sig alltid efter massan, som var ganska talrik, och var icke inne på någotdera stället, samt iakttog icke heller att någon med ord eller gerning förfördelades. Utanför Handlanden Borgs bod hörde Johannes Petersson folket samtala om sättet huru spanmål skulle erhållas för bättre pris, och utanför Sjöbergs bod anfördes klagomål öfver att potaterna voro dyra. Åtskilliga personer och deribland tilltalade Carl Bång voro emedlertid inne i Sjöbergs bod, men hvad som der tilldrog sig visste icke Johannes Petersson. Från Sjöbergs bod begaf sig skaran till krono-magazinet i uppgifvet ändamål, att få tala med spanmålshandlanden Goldkuhl, med hvilken Johannes Petersson väl icke hade något otaldt, men det oaktadt följde Johannes Petersson skaran samt höll sig då som förut efterst. Från kronomagazinet gick Johannes Petersson hem omkring kl. 1, samt var icke i sällskap med folkmassan eller såg då den å Vedtorget öfverföll Herr Kaptenen Löwenhjelm, och icke heller hörde Johannes Petersson de upproriske aftala om något möte vid nämnde torg. Johannes Petersson, som dröjde hemma till kl. 3 och uppehöll sig derefter en stund, utan att hafva något att uträtta, i Handlanden Alsings salubod, der Johannes Petersson vanligen köper sina förnödenheter, var hemma kl. 4, då han åter begaf sig på vandring fram och åter i staden och kom snart i sällskap med hela timmerlaget. Efter hand skiljde sig likväl den ena efter den andre från sällskapet och Johannes Petersson anlände åter till sitt hem kl. 7 och gick till hvila, utan att hafva försport hvarken hurrarop eller annat oväsende samt var icke vidare ute den aftonen; och trodde Johannes Petersson sig kunna med intyg af förre Trumslagaren Granat, som bor hos Johannes Petersson, och andre personer, hvilka bo i samma gård som han, styrka sistberörde uppgift.
47:o Arbetskarlen Carl Magnus Bång, boende hos Enkan Friberg här i staden: är född den 9 Maj 1827 på Bogla ägor af föräldrarne Soldaten Johan Johansson Bång och dennes hustru Katarina Rundberg, hos hvilka Bång njöt uppfostran till sitt 15:de år, då han kom i tjenst hos Ryttmästaren Ribbing. Bång, som för fem år sedan bosatte sig här i staden, är gift med Johanna Jonasdotter, hvilken födt honom två barn, af hvilka ett lefver. I fyra år har Bång biträdt Andersson vid byggnadsarbeten, som denne förestått; har genom arbete förvärfvat en knapp utkomst samt icke förr än nu varit för brott lagförd. Emellan arbetarne vid Postiljonen Blomqvists bygge, hvarvid Bång jemväl är anställd, hade Bång under hela sommaren gång efter annan hört samtal derom, att arbetsfolket skulle gå till stadens Borgmästare och bedja honom vidtaga lämpliga åtgärder för afhjelpande af den fattigare befolkningens genom spanmålens dyrhet förorsakade nöd, men Tisdagen den 25 sistl. September, eller den dag då oroligheterne började, hörde Bång icke något nämnas derom; och icke heller hade Bång sett när Malmberg och Anders Petersson slipade den förut omförmälda yxan, hvadan Bång saknade all kännedom om arbetarnes aftal angående de uppträden, som sedermera på aftonen och dagen derefter föreföllo. Tisdags aftonen var Bång icke närvarande vid folkskockningen utanför Lindmans hus. Onsdags morgonen mötte Bång Carlsson, hvilken då var blodig och svarade på Bångs fråga om anledningen dertill, att Carlsson varit i en farlig strid aftonen förut. När Malmberg berättade att han jemte Carl Svensson och Carlsson blifvit kallade till Häradshöfdingen Rudling Onsdags morgonen kl. 8, tillsade Andersson sina öfriga arbetare att de gerna kunde följa med och uttala sina önskningar inför bemälte Häradshöfding, men förmanade dem tillika att vara beskedliga. Arbetarne aftågade och i spetsen för dem gingo Malmberg, Carlsson och Carl Svensson först till Häradshöfdingen Rudling, som uppmanade dem att åtskiljas och återvända till sina arbeten, och vidare till Handlanden Lindmans hus, hvaremedlertid deras antal förstärktes af många personer. Från Lindmans hus gingo de tillbaka åt vester samt träffade i närheten af Assessor Wickboms hus Häradshöfdingen Frick, som tillfrågades hvarför han köpte upp säd och potis, så att de fattiga ej kunde förskaffa sig någotdera. Frick genmälde att han ej bjudit mer än någon annan för potatis, utan köpt sådan för 2 Rdr tunnan och att han ännu hade råg af nästlidne års skörd. Efter samtalet med Häradshöfdingen Frick, hvarunder Svarfvarearbetaren Anders Andersson nöp honom i armen, tågade skaran vidare till Handlanden Borgs salubod, der Borg utkallades af massan och anmodades att medfölja till magasinet samt medtaga nycklarne dertill, emedan folket önskade få underrättelse om huru mycket spanmål, som Borg hade der förvarad. Bång uppmanade sin svåger Carl Svensson att ej deltaga i massans våldsamheter, men icke desto mindre följde såväl Bång som Carl Svensson ytterligare med orostiftarne till Handlanderne Sjöbergs och Ahléns salubod, der Sjöberg utkallades samt Bång och jemte honom tolf eller tretton män ur hopen voro inne, bland hvilka Bång likväl icke nu kunde namngifva någon mer än tilltalade Johan Andersson. Bång, som endast några få minuter var inne i boden, gaf icke akt uppå hvad de upproriska företogo sig i boden och märkte icke att någon bonde derstädes förolämpades. Tagande vägen jemte hamnen följde Bång massan till kronomagasinet, dit Bång
