begaf sig på begäran af en bonde vid namn Lars Stille från Bogla, som skulle leverera säd på kronomagasinet och ansåg sig vara i behof af Bångs närvaro och försvar. Från magasinet gick Bång hem kl. 11 samt var icke närvarande vid det tillfälle, då Herr Kaptenen Löwenhjelm anfölls på Vedtorget. Kl. 3 på eftermiddagen gick Bång hemifrån till Bergens krog, för att få sig en sup, och träffade der bland en mängd andra personer tilltalade Anders Petersson och Sjö, som båda voro öfverlastade och nyss förut varit invecklade i slagsmål, hvarvid Anders Petersson fått en örfil och Sjö, som varit mycket uppbragt, yttrat: att han skulle se hjertebloden på Polisbetjenten Collin, emedan denne för någon förseelse, som Sjö icke nämnde, förskaffat Sjö tjugoåtta dygns fängelse vid vatten och bröd. Bång uppmanade Sjö och Anders Petersson att begifva sig hem, men såväl desse som alla öfrige på krogen för tillfället närvarande personer sade att de ernade begifva sig ut i staden; dock utan att tillkännagifva någon afsigt att tillställa oordningar. Bång var något sednare på aftonen ungefärligen kl. 7 närvarande vid folkskockningen utanför Handlanden Lindmans hus, hvarest buller och oljud förmärktes. Borgmästarens förmaningar till folket att åtskiljas hörde icke Bång, men väl att Prosten Modig, som jemväl var närvarande, under samtal med en annan herre yttrade att det vore utan ändamål att bedja folket förhålla sig stilla. Bång såg äfven folkhopar, hvilka emedlertid dragit sig mera åt vester utanför Assessor Wickboms hus och att fredsstörarne derstädes genombröto vakten, som sökte vidmakthålla och återställa ordningen. Bång, som vid nämnde tid gjort Postiljonen Blomqvist sällskap till Gästgifvaregården, uppehöll sig endast en kort stund utanför Lindmans hus och skiljdes från folkmassan vid torget, samt kom hem kl. ½ till 8 och var derefter icke ute den aftonen, hvilket förhållande Bång trodde Snusmalaren Johan Magnusson och Gustaf Nilsson, med flera andra personer, kunna intyga.
48:o F. d. Slottsknekten Anders Sjöberg: föddes den 25 Oktober 1816 i äkta säng af dåvarande hemmansägaren Jonas Sjöberg i Svartorp och dennes hustru Stina Andersdotter, hos hvilka Sjöberg uppfostrades till sitt 11:te år, då han blef lärling hos en Skomakare. Sedermera tjenade Sjöberg i två år hos Häradshöfdingen Ribbing och kom 1842 i tjenst hos Häradshöfdingen Frick såsom arbetare vid dennes bränneri. Var derefter fyra år extra och tre år ordinarie Slottsknekt, men tog jemte sina kamrater afsked från nämnde befattning till följd af missnöje med Slottsfogden Blank och blef åtta dagar före oroligheternas början antagen såsom timmerkarl vid den byggnad, som under Daniel Anderssons ledning uppföres åt Postiljonen Blomqvist. Sjöberg, som aldrig tillförene varit för brott lagförd, är gift med Lovisa Ek, med hvilken han har fyra ännu lefvande barn, och är i torftiga omständigheter. Onsdagen den 26 sistl. September, hade alla arbetarne som voro anställda vid Postiljonen Blomqvists bygge, enligt öfverenskommelse, hvarom långt förut varit taladt, begifvit sig till t. f. Borgmästaren Häradshöfdingen Rudling, och Daniel Andersson hade i så måtto uppmanat dem dertill, att han sagt till arbetskarlarne att de borde ”tala vid Borgmästaren och herrarne” samt göra föreställningar mot det sätt, hvarpå spanmålshandeln bedrefs. Onsdags morgon följde Sjöberg sina kamrater till Häradshöfdingen Rudling, under samtal med hvilken högljudda uppmaningar, att gå till Handlanden Lindman, hördes bland folket, hvaraf en stor skara emedlertid samlats utanför Häradshöfdingen Rudlings hus. Massan fortsatte vägen och stannade utanför Lindmans bostad, dit Sjöberg och Arbetskarlen Abraham Sandahl medföljde, men gingo snart in på en krog i grannskapet samt deltogo således icke i de oordningar, hvartill massan gjorde sig skyldig, och hörde icke heller de förmaningar, Borgmästaren, för lugnets återställande, uttalade. Från krogen gick Sjöberg till Garfvaren Malmberg och löste igen ett skinn, som han försålde till Skomakaren Lindelöf, hvarefter Sjöberg på väg från den sistnämnde, och efter att hafva vandrat en stund hit och dit utan ändamål, anlände utanför Handlanden Borgs hus just som massan var stadd på aftåg derifrån. Till Handlanderne Ahlén & Sjöbergs salubod medföljde Sjöberg, men var likväl icke bland deras antal, som inträngde i boden, dock talade han med Handlanden Sjöberg, hvilken kom ut på gatan, och tillsade honom att han ej fick uppköpa spanmål. Hvad sig tilldrog inne i boden erfor icke Sjöberg, som icke heller i öfrigt förmärkte några oordningar vid nämnde uppträde. Derefter gick Sjöberg till Blomqvists bygge för att arbeta, men som Daniel Andersson tillkännagaf för Sjöberg att timmerlaget icke komme att fortsätta arbetet den dagen, underrättade Sjöberg flere af sine kamrater derom och vandrade sedermera omkring här och der i staden till dess Sjöberg gick hem och åt middag. Efter intagen middag begaf sig Sjöberg åter till bygget och träffade åtskillige personer af timmerlaget samt tillbragte eftermiddagen med sysslolöst kringdrifvande. Ungefärligen i skymningen begaf sig Sjöberg i sällskap med Carl Larsson på Maden till Handlanden Lindman och begärde af honom att få köpa ½ tunna råg, hvilket Lindman beviljade, men, som Sjöberg icke medhade någon säck och Lindmans dräng, hvilken skulle mäta upp rågen, icke var tillstädes, kunde Sjöberg icke då erhålla den tingade spanmålen, utan fick löfte att afhemta den nästpåföljande morgon. Efter besöket hos Lindman, utanför hvilkens hus Sjöberg då icke förmärkte någon menniska, mindre än någon folksamling, fortsatte Sjöberg sin vandring först till Peterssons krog på Maden, der Sjöberg förtärde en sup och vidare till torget, der Sjöberg kom i sällskap med Bryggaren Petersson, Arbetskarlen Bergander och Orgeltramparen Almqvist m. fl. samt följde dessa till jernbron, hvarifrån de allesammans på inbjudning af Daniel Andersson gjorde honom sällskap till fyren och kommo dit just som den upproriska folkhopen tågade öfver bron till Häradshöfdingen Fricks egendom. Från fyren gick Sjöberg hem kl. ½ till 9 och var sedermera icke ute den aftonen samt följaktligen icke närvarande vid någotdera af de uppträden, som på Onsdagsaftonen ägde rum.
49:o Polisbetjenten Peter Wadell: missnöjd med de under sednare tider idkeligen af Handlanden Lindman m. fl. verkställde stora uppköp af spanmål, som i hög grad lade hinder i vägen för Wadell
